| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MUNDERING munde4riŋ, i Sveal. äv. 032, förr äv. MUNDERNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (†) motsv. MUNDERA, v.1 a, konkret, om vapen o. annan utrustning för krigsfartyg. Celsius G1 2: 104 (1753).
2) (om ä. förh.) motsv. MUNDERA, v.1 b; utrustande l. beklädande av soldat l. trupp. HC11H 10: 231 (1661). Alla dhe warur, som til Regementernes mondering fordras. Stiernman Com. 4: 317 (1681). Munderingen av de finska kavalleriregementena. Alm BlVap. 56 (1932; om förh. 1680).
3) i sht mil. motsv. MUNDERA, v.1 b, konkret, om utrustning för soldat, bestående av klädespersedlar, vapen m. m.; numera bl. om klädespersedlar; numera särsk.: omgång kläder för soldat. I full mundering. LReg. 278 (1676). (Officerarna borde) svara derföre, om båtzmennerne försätta (dvs. pantsätta l. försälja) något på marchen af sin mundhering och beklädningzsorter. RARP 17: 410 (1714). Men då befallning han fick att lemna munderingen från sig, / Räckte han sabeln lugn, och lugn bajonetten och taskan, / Endast geväret behöll han en stund och skyldrade sakta. Runeberg 1: 35 (1832). SFS 1858, nr 27, s. 8. Beklädnadspersedlar tillhörande 1. munderingen .. 2. munderingen .. 3. munder(ingen). TjReglArm. 1889, Bil. s. 118. Fornv. 1939, s. 133. — jfr BEVÄRINGS-, EXERCIS-, KARL-, KRONO-, LIV-, PERMISSIONS-, SLÄP-, TREDJE-MUNDERING m. fl. — särsk.
a) (†) om utrustning för ryttare, innefattande såväl klädespersedlar som vapen, sadel m. m. (jfr 4). BoupptSthm 28/3 1681. KKD 7: 3 (1701). särsk. med inbegrepp av ryttaren själv: utrustad ryttare med häst. GenMRulla 1684, s. 379. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 477 (1856).
b) i allmännare anv.: utrustning. (Om) man (på utställningen) betraktar postförarnes mundering med horn, sabel och pistol. PT 1903, nr 197, s. 3.
c) bildl. Hagberg Shaksp. 9: 141 (1850). (Tysk lärdom) bar länge Hegelianismens mundering. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 84 (1915).
4) (numera föga br.) motsv. MUNDERA, v.1 c, konkret, om utrustning för häst, t. ex. sadel m. m.; stundom om seldon. 2RA 3: 555 (1734). Hästar med och utan monderingar. Hasselquist Resa 561 (1752). Form 1934, s. 177. Västerb. 1940, s. 94 (om seldon). — jfr HÄST-, SADEL-MUNDERING. — särsk. (†) i uttr. rida på munderingen l. rida munderingen, under indelningsvärkets tid: tjänstgöra ss. ryttare för visst rusthåll. GenMRulla 3/10 1711. Därs. 4/10.
5) (†) motsv. MUNDERA, v.1 d slutet, konkret, om stock o. beslag på bössa. Svederus Jagt 346 (1831).
-BOD. (förr) för förvaring av munderingar. Adlerbeth Ant. 1: 57 (c. 1792). Bygdeå kompanis munderingsbod. KrigVAT 1844, s. 69. —
-KISTA. (förr) för förvaring av munderingar m. m.; jfr rote-kista. KKD 9: 137 (1705). Chapman Liniesk. 52 (1796). —
-KOSTNAD. (†) för anskaffning o. underhåll av munderingar. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. nr 3 a, s. 29. SFS 1887, nr 84, s. 15. —
-MEDEL, pl. (†) pänningmedel för anskaffning o. underhåll av munderingar. 2RA 1: 323 (1723). RiksdRevStatsv. 1904, s. 61. —
(3, 4) -PERSEDEL. (numera knappast br.) Schmedeman Just. 1450 (1696). De så kallade mindre munderingspersedlarne, eller skjortor, strumpor och skodon. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 2: 60. TLev. 1915, nr 4 A, s. 1. —
-PÄNNINGAR, pl. (†) jfr -medel. SvPrästProt. 2: 520 (1723). KrigVAT 1842, s. 79. särsk. till 3 b. (Utom två års lön) får hwardera (som sändes med beskickningar) till munderings penningar så mycket som ett åhrs gage inhämptar. Barckhusen Cotossichin 52 (1669). —
-VISITATION. (†) besiktning av munderingar. FörordnRyttMond. 15/10 1723, § 1. KrigVAH 1835, s. 78. —
Spalt M 1580 band 17, 1945