Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUNGÅT mun3~gå2t l. muŋ3~, äv. MUNGÅTT ~got2, sbst. oböjl.
Ordformer
(-godt, -gott 1678—1905. -got, i ssgr 1881 (: mungotstider)—1934 (: mungotstiderna). -gåt 1870 osv. -gått 1907—1914 (: mungåttstiderna). Anm. Skrivningen -godt, -gott har (åtminstone delvis) uppkommit gm anslutning till godt, gott, n. av GOD (jfr d. mundgodt nedan)).
Etymologi
[fsv. mungat, n.; jfr isl. mungát, n., nor. mungåt, ävensom d. mundgodt (med anslutning till godt, n. av god (se GOD)); trol. av MUN, sbst.1, o. fsv. -gāt, motsv. isl. -gát, vbalsbst. till gäta resp. geta (se GÄTA, v.2) i sådana användningar som fsv. gätas at, behaga (jfr GÄTA, v.2 3), isl. mér gezk at því, det behagar mig, det smakar mig]
(om forntida förh., arkaiserande) ett slags (starkare) öl. Columbus Ordesk. 36 (1678; uppl. 1908). Unge män .. ligga och baka sig vid elden och fylla sin buk med mjöd och mungåt. Lönnberg FnordSag. 1: 6 (1870). Heidenstam Folkung. 1: 46 (1905). jfr: Mungat, en ölsort, som 1444 brygdes i Bergen. Namnet tilhörde annars flere behagelige ölsorter (quasi Mungodt, eller godt för munnen). SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 265.
Ssgr (om forntida förh.): MUNGÅTS-STÄMMA, r. l. f. (-gåtts-) = -tider. Heidenstam Folkung. 2: 62 (1907). Grimberg SvFolk. 1: 584 (1913). —
-TIDER, pl. [fsv. mungats tiþir] ett gille som hölls i var socken en viss tid på året, varvid bl. a. tid för bröllop bestämdes; ngn gg äv. om de tider då dessa gillen höllos. Lagerbring 1Hist. 3: 819 (1776). SvFolkH I. 1: 352 (1914). Cederlöf FinlPrästEkon. 71 (1934).

 

Spalt M 1583 band 17, 1945

Webbansvarig