Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MURGRÖNA mɯ3r~grø2na, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. MURGRÖN ~grø2n, r. l. m. l. f. (Rothof (1762) osv.) ((†) n. Atterbom Minn. 446 (1818)); förr äv. MURGRÖNT, n.
Ordformer
(-grö(ö)n 1640—1944. -gröna 1746 osv. -grönna 1811. -grönt 1737—1775)
Etymologi
[av MUR, sbst.1, o. GRÖNA, sbst., resp. GRÖN, sbst.2, o. GRÖNT, n. av GRÖN, adj.]
1) (den ständigt gröna) busken Hedera helix Lin., som klänger på murar, träd o. d.; i sht förr (i fackspr.) äv. om murgrönssläktet; ofta om blad l. rankor av murgröna; äv. koll. Linc. (1640; under hædera). Haartman Sjukd. 384 (1765; med medicinell anv.). En berså af murgrön och acacier. Topelius Fält. 2: 96 (1856). Lilja SkånFl. 155 (1870; om släktet Hedera). Kapitälens bladverk .. utgöres af vinlöf, murgröna, eklöf (m. m.). Hahr ArkitH 245 (1902). Den månghundraåriga murgrönan på Burmeisterska huset (i Visby). Korrespondens 1944, s. 275. särsk. (i vitter stil) i fråga om l. med särskild tanke på den antika föreställningen om murgröna ss. ett av vinguden Backus’ attribut. Adlerbeth Buc. 18 (1807).
2) (-grön) (†) = mur-ruta 1. ApotT 1739, s. 40.
Ssgr (till 1): MURGRÖN- l. (vanl.) MURGRÖNS-BLADIG. bot. som har blad som likna murgrönans; i uttr.
a) murgrönsbladig ärenpris l. veronika, murgrönsveronika. Thedenius FlUplSöderm. 8 (1871). Lindman NordFl. 3: 80 (1902).
b) murgrönsbladig pelargonia, murgrönspelargonia. HbTrädg. 7: 269 (1883). —
-FAMILJ(EN). bot. växtfamiljen Araliaceæ Dum. Fries Växtr. 157 (1884). —
-KLÄDD, p. adj. De murgrönklädda hvalfven. Atterbom Minn. 303 (1818). —
-KRANS. krans av murgröna; i sht (i vitter stil) i fråga om l. med särskild tanke på det antika bruket att skalder o. personer som deltogo i dryckeslag voro bekransade med murgröna; äv. bildl.; jfr murgröna 1 slutet. Enbom Gessner 84 (1794). Kallisthenes, en yngling i Athen, / Kom från en genomsvärmad natt en gång, / Med murgrönskrans uti sitt vilda hår. Stenbäck Dikt. 76 (1840). Wirsén NDikt. 140 (1880). —
-KRANSAD, p. adj. (i vitter stil) jfr -krans. O Bacchos, / Murgrönkransade kung. Thomander 3: 392 (1826). —
-MÖJA. bot. växten Ranunculus hederaceus Lin., med blad som likna murgrönans. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 506 (1901). —
-NATE. bot. = -möja. Krok o. Almquist Fl. 1: 89 (1903). —
-PELARGONIA. bot., trädg. om (varieteter av) växten Pelargonium peltatum Ait.; jfr -bladig b. SDS 1909, nr 296, s. 6. —
-PRISA, r. l. f. (-grön- 1891—1904. -gröns- 1867) (mindre br.) bot. murgrönsveronika. Nyman VäxtNatH 1: 170 (1867). —
-RANKA, r. l. f. Stiernstolpe Wieland Ob. 92 (1816). —
-REV, r. l. f. (-gröns-) (numera föga br.) koll.: rankvärk l. rankor av murgröna; äv.: murgrönsreva. Adlerbeth HorOd. 52 (1817). SvTyHlex. (1851; koll.). Janzon Prop. 3: 11 (1911). —
-REVA, r. l. f. jfr -ranka. LfF 1906, s. 23. —
-SLÄKTE(T). bot. växtsläktet Hedera Tourn. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 256 (1857). —
-VERONIKA. bot. växten Veronica hederifolia Lin.; jfr -bladig a. Krok o. Almquist Fl. 1: 94 (1935). —
-VINRANKA. (-gröns-) (†) bot. den om murgröna påminnande växten Quinaria quinquefolia (Lin.) Koehne, vildvin. Lilja FlOdlVext. 32 (1839). —
-ÄRENPRIS~102, äv. ~200. bot. = -veronika. Västerb. 1931, s. 195.

 

Spalt M 1617 band 17, 1945

Webbansvarig