Publicerad 1945 Lämna synpunkter MURIAT, n.; best. -et; pl. = l. -er. Etymologi [jfr t. muriat, eng. o. fr. muriate; till lat. muria, saltlake, av omstritt urspr.] (†) kem. salt av saltsyra, klorid. Koksalter (muriater). Gadolin InlChem. 82 (1798). WoJ (1891). — Spalt M 1618 band 17, 1945 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
