Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MURRE mur3e2, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. murre, sotare, äv.: pojke som är smutsig l. nedsvärtad i ansiktet; möjl. hypokoristisk bildning till MORIAN, sbst.1 i bet. 1 c l. snarare sammanhörande med sv. dial. murrug (se MURRIG 2)]
(vard. o. skämts.) benämning på sotare; äv. använt ss. egennamn; äv. (tillf.) om negerpojke (ss. speord). Helt tyst i skorsten Murre han satt. Bellman (BellmS) 1: 259 (1780, 1790). Se så, murre, hoppa nu. Callerholm Stowe 144 (1852; yttrat till en negerpojke; eng. orig.: darkey). SDS 1933, nr 76, s. 13. — jfr SOTAR-MURRE.

 

Spalt M 1624 band 17, 1945

Webbansvarig