Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUSELMAN mɯ1selma4n l. mus1-, äv. mɯ3sel~man2 l. mus3– (mu`sulman Weste; mùsullmánn Dalin), m.; best. -manen -ma4nen (Beckman Påfv. 5 (1880) osv.) resp. -mannen ~man2en (SvLitTidn. 1820, sp. 555, osv.); pl. -maner -ma4ner (Rydqvist SSL 2: 344 (1857) osv.) resp. -män ~män2 (Rålamb Resa 59 (1658, 1679: Musulmen) osv.) ((†) -männer Isogæus Segersk. 572 (c. 1700), Rydqvist SSL 2: 344 (1857)).
Ordformer
(musel- c. 1700 osv. musli- 1888—1889. mussel- 1711—1844. mussul- 1859. musul- 1658—1911)
Etymologi
[jfr d. muselmand, t. muselman(n), eng. mussulman, fr. musulman, it. musulmano, mlat. musulmanus; av pers. muslimān, pl. av arab. muslim (se MUSLIM); delvis ombildat i anslutning till man, m.]
manlig anhängare av islam, (rättroende) muhammedan; i pl. äv. utan avseende på kön. Rålamb Resa 59 (1658, 1679). (Turkarna) kunna intet lijda det att heeta turck, uthan musselman. KKD 3: 240 (1711). Den som tror, at Czar Peter tänker lämna Musul-männerna i en rolig besittning af Assof, den är bedragen. Nordberg C12 2: 270 (1740). Turkiska folken äro samtlige musselmän, utom Jakuterne. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 45. Äkta turkiskt kaffe, serverat av äkta muselmaner. Holmberg Goldschmidt Kärleksh. 4 (1928). — Anm. I ä. tid förekom stundom den från ryskan lånade formen bussurman l. busserman; pl. -er. Gud förlåte dig busserman eller hedning, statt up. Dahlberg Lefn. 72 (c. 1755; uppl. 1911). Hjärne K12 43 (1902: busurmanerna). Ngn gg förekom äv. pl.-formen bursumanni. Petreius Beskr. 1: 89 (1614).
Avledn.: MUSELMANSK104, förr äv. MUSELMAN(N)ISK, adj. (-manisk 1841—1889. -mannisk 1658—1821. -mansk 1800 osv.) [jfr t. muselmanisch] muhammedansk. Rålamb Resa 67 (1658, 1679). Ett musselmaniskt undergörande helgon. Palmblad Nov. 2: 152 (1819, 1841). Muselmanskt bönehus. Fogelqvist SöderkRom 168 (1924).

 

Spalt M 1632 band 17, 1945

Webbansvarig