Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUSIKER mɯ4siker, stundom 302, m.||ig.; best. -n; pl. =; äv. (utom i pl. o. i ssgn KAMMAR-MUSIKUS numera bl. tillf., i sht skämts.) MUSIKUS mɯ4sikus, stundom 302, m.||(ig.); best. (knappast br.) -en, i best. anv. vanl. utan slutartikel; pl. musici mɯ4sisi, stundom 302 (KlädkamRSthm 1586 A, s. 31 a, osv.).
Ordformer
(-ker 1611 osv. -kus (-cus) 1578 osv.)
Etymologi
[jfr d. musiker, t. musiker, musikus, lat. musicus; avledn. av MUSIK]
person som utför musik; i sht om person som har musikutövning som yrke; stundom äv. om kompositör. En framstående, skicklig, duktig, god musiker. En skapande, utövande musiker. KlädkamRSthm 1578 B, s. 60 b. Orchestrerne skola besättas (vid kröningsbalen i Prag) med 300 Musici. PT 1791, nr 72, s. 2. Leopold Mozart var ingen genialisk konstnär, men dock en ganska skicklig musiker. Bauck 1MusH 144 (1862). SvD(A) 1930, nr 266, s. 13. — jfr HOV-, KAMMAR-, KYRKO-, YRKES-MUSIKER m. fl.
Ssgr: MUSIKER-BAND. (mera tillf., i sht nedsättande) musikkapell; jfr band, sbst.2 Berg Almquist 235 (1928). —
-FÖRBUND. Svenska musikerförbundet, facklig sammanslutning av Sverges yrkesmusiker. 2NF 18: 1454 (1913). —
-HÅR. (vard.) om långt o. yvigt hår hos man. Söderberg Gertr. 58 (1906). —
-SKRÅ, n. (förr) om musikernas yrkesskrå. NoK 123: 47 (1935). —
-YRKE(T). Wegelius MusH 6 (1891).

 

Spalt M 1647 band 17, 1945

Webbansvarig