Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUTERA mɯte4ra l. mu-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. mutieren; av lat. mutare, förändra]
1) (†) ändra, förändra; äv. refl. Vij (vilja) inthett udij religions saker förandre, ordinere eller mutere. G1R 29: 816 (1560). Uthi titelen kan icke ett ordh muteras. RP 3: 303 (1633). Därs. 8: 450 (1641; refl.). Ekbohrn (1868, 1904).
2) biol. förändras språngvis, undergå mutation. Lidforss Fragm. 48 (1904). (De Vries) antager .., att de flesta vilda (växt-)arter i trakten af .. (Amsterdam) befinna sig i en period, då de icke mutera. Almquist Ärftl. 48 (1912).

 

Spalt M 1678 band 17, 1945

Webbansvarig