Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUTTA, v.; pr. sg. -ar.
Etymologi
[jfr nor. muta, gömma; av ovisst urspr.]
(†) eg. o. urspr.: gömma; spara; vara sparsam, snåla. Mongen muttar och lägger på kistebotn, och weet dogh lickwäl icke hwem thet effter hans död ärffua och bekomma skal. Schroderus Casm. 333 (1615). Aurivillius Cog. 23 (1693).

 

Spalt M 1679 band 17, 1945

Webbansvarig