Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUTTLA mut3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(mutla 1674—1854. muttla 1885 osv.)
Etymologi
[sv. dial. mutla, muttla; jfr nor. mutla, tugga, isl. muðla, mumla, fht. mutilōn, mumla; sidoform till MUTTRA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) muttra, mumla. VDAkt. 1674, nr 72. När han skrockar och muttlar af välbehag öfver doktorns ”abespil”. Feilitzen Real. 1: 12 (1885). Gamla mormor (satt) och vaggade och skakade på hufvudet och muttlade något för sig själf. Engström 2Bok 140 (1909). Lundgren GHusen 127 (1922).

 

Spalt M 1680 band 17, 1945

Webbansvarig