Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅBÄR må3~bä2r l. ~bæ2r, l. 4~1 (må`bär Weste; må´bär Dalin), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr östsv. dial. mo(g)bär, mågbär, nor. maabær; första ssgsleden möjl. fsv. maar, flicka (se MÅRD, sbst.2); se BHesselman i MélangesPhilol. 213 f. (1925)]
1) om (bär av) olika arter av busksläktet Ribes Lin.; numera bl. om (bär av) Ribes alpinum Lin.; jfr MÅ, sbst., DEG-, KALV-, KO-, KUNGS-, MJÖL-BÄR. 2LinkBiblH 4: 80 (c. 1550). Må-Bär växte här (dvs. vid Krokek) ymnogt, lika röde vinbär, från hvilka the skiljas med sine uprätte klasar (m. m.). Linné Öl. 7 (1745). Ursing SvVäxt. 280 (1944). jfr SKOGS-, STEN-MÅBÄR.
2) (†) växten Myrtillus uliginosa (Lin.) Drej., odon; jfr BÖLJON. Aspegren BlekFl. 30 (1823).
Ssgr (till 1): MÅBÄRS-BUSKE. Dahlman Landth. 2: 34 (1745). —
-SNÅR. (tillf.) snår av måbärsbuskar. Lysveden brann underligt bland måbärssnåren. Samzelius Fänr. 44 (1899). —
-TRÄ. (†) = -buske. Gedner Linné En fråga 24 (1753).

 

Spalt M 1774 band 17, 1945

Webbansvarig