Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅNGA, v. -ade. vbalsbst. -NING (G1R 1: 226 (1524), 2Kor.); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr MÅNG, sbst.
Ordformer
(mang- 1522 (: kötmang[er]e)—1524. mång- (-o-) 1526—1905 (: köttmångare))
Etymologi
[fsv. manga; jfr isl. manga, fsax. mangōn, driva handel, ä. t. mangen, för försäljning putsa upp gamla saker, feng. mangian, driva handel; sannol. ytterst utgående från lat. mango, handlande som putsar upp sina varor, slavhandlare, klädmäklare. — Jfr MÅNGEL, sbst.4, MÅNGLA, v.3]
(†) mångla; äv. bildl. Ey heller then ene bondhen köpe fææ eller annen wara aff then annen thill mangniing och affsala. G1R 1: 242 (1524). Somlighe, the ther brwka gudz oordh till en mångning. 2Kor. 2: 17 (NT 1526; Bib. 1917: vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord).
Särsk. förb.: MÅNGA UT. (†) utmångla. G1R 7: 391 (1531). Skråordn. 315 (1546). jfr utmånga.
Avledn. (†): MÅNGARE, m.||ig. [fsv. mangare] månglare; anträffat bl. ss. senare led i ssgr; se duvo-, kött-mångare. —
MÅNGERSKA, f. (mang- 1524. mång- (-o-) 1531—1545) [till mångare] månglerska; jfr mångelska (se mångla, v.3 avledn.). OPetri Tb. 9 (1524; uppl. 1929). 2SthmTb. 1: 57 (1545).

 

Spalt M 1844 band 17, 1945

Webbansvarig