Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅNGFALD, äv. MÅNGFALT, adj.
Ordformer
(monge- 1558. mång- c. 1635—1877. -fald c. 1635—1877. -fall 1685—1835. -falt (-ll-) 1714 (: mångfalte, pl.)—1807. -foll 1558)
Etymologi
[fsv. mangfalder; jfr d. mangefold, ä. t. mannigfalt; av MÅNGEN o. adj.-suffixet -FALD; jfr MARG-FALD, adj., MÅNGFALT, adv.]
(†)
1) mångdubbel; mångfaldig (se d. o. 2). Igenom mång fald Muur. Skogekär Bärgbo Wen. 78 (c. 1635). I mångfaldt skimmer strålar / Den vidt utbredda ros. CFDahlgren 1: 194 (1817). Tagen mångfald hämnd på kungens undersåter. Bäckström Hugo Hern. 29 (1877).
2) i pl.: många (o. olikartade), mångfaldiga (se MÅNGFALDIG 4). Svart Gensw. K 4 a (1558). De mångfalte svårigheter och plågor honom .. är öfvergången. UrFinlH 714 (1714).
Avledn.: MÅNGFALDA, v., -ning (Almqvist Hind. 259 (1833), FotogrT). [jfr d. mangefolde, ä. t. mannigfalten] (†) mångdubbla; mångfaldiga. Stiernhielm Arch. D 3 a (1644). Mångfaldning i boktryckspress. FotogrT 1888, nr 4, s. 5.

 

Spalt M 1865 band 17, 1945

Webbansvarig