| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÅNGFALDIG moŋ3~fal2dig, äv. 040 (mångfa´ldig Weste), adj. -are. adv. -EN (†, Lind 1: 1666 (1749)), -T (Runius (SVS) 1: 297 (1713) osv.).
1) (†) viken flera gånger, flerdubbel. Sedhan skal man läggia Ingeferan på itt mångfaldigt Lijnlakan. Månsson Åderlåt. 138 (1642).
2) som består av många (olikartade) föremål o. d.; numera bl. (i sht i skriftspr.) med mer l. mindre abstrakt huvudord: som består av l. uppvisar många (olikartade) enheter l. moment l. sidor o. d.; som är av många slag; (mycket) växlande l. varierande; som sker l. visas på många sätt l. vid många l. upprepade tillfällen; som föreligger l. gäller l. räknas många ggr om. I mångfaldig måtto. Mångfallig flerd, falskhet och bedrug. RA I. 1: 278 (1540). En mångfaldig erfarenhet har visat att, åtminstone vid Elementar-Läroverken, hvarje fritimma är en förlorad. Tegnér (WB) 8: 187 (1837). De blommor eller qvistar, som .. (på midsommarnatten) plockas, ega mångfaldig kraft emot all slags förgerning. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 293 (1864). Såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1Petr. 4: 10 (Bib. 1917). — särsk.
a) (†) om föda: sammansatt av många olika ingredienser. Den mångfältige sallaten bekom mig, som hunnen gräset. Ekeblad Bref 2: 23 (1657).
b) (†) med särskild tanke på att ngt icke gör ett enformigt intryck: omväxlande. Ingenstäds åtniuter jag en så mångfaldig natur, som i Sverge. Wallenberg (SVS) 1: 238 (1771).
c) (numera knappast br.) om bildning, kunskapsförråd o. d.: mångsidig. (Baggesen) är ett qvickt och lefvande hufvud med en mångfaldig bildning. Tegnér (WB) 2: 426 (1813). Franzén Minnest. 3: 194 (1834).
d) ss. adv.: på många olika sätt; vid många tillfällen, många l. upprepade ggr, ofta. En Christens tålamod måst bli mångfaldigt öfwat. Runius (SVS) 1: 297 (1713). En tid så stormig, så mångfaldigt upprörd som vår. Tegnér (WB) 10: 50 (c. 1830). Det är ju en gammal, mångfaldigt besannad erfarenhet, att (osv.). UVTF 12: 114 (1875). Östergren (1932).
3) (†) om person.
a) mångsidigt begåvad l. intresserad l. värksam. JGOxenstierna 5: 579 (1817). Den stormodige och mångfaldige Carl Fredrik af Wingård. Hellberg Samtida 8: 90 (1872).
b) i sådana uttr. som (vara) mångfaldig konstnär, millionär, (vara) konstnär osv. många l. flera ggr om, (vara) mångdubbel konstnär osv. Han böd ock til at bli en oförliknelig Ritmästare, Målare, .. Musicus, ja mångfaldig Konstnär. Dalin Arg. 1: 148 (1754; uppl. 1733: mångfalt). Wieselgren ÖAtl. 50 (1876).
4) med pluralt huvudord, mer l. mindre emfatiskt: som bilda en mångfald; många (så att man icke kan hålla räkning på dem). Hans manigfallige tilsegn, eeder och lyffte. G1R 29: 428 (1560). De tiders infallne swåre krig, samt mångfalliga andra beswärligheter. HC11H 15: 57 (1697). Man har skrifvit mångfaldiga böcker öfver Nordens äldsta folkslag och öden. Leopold 6: 78 (1803). De hade .. mångfaldiga gånger saluterat varandra med grogglasen. Hellström Malmros 65 (1931).
5) som är många (l. flera) ggr större l. flera l. mer (än ngt l. än förut), mångdubbel; numera bl. ngn gg (i högre stil) ss. adv.: mångdubbelt. PH 8: 417 (1766). Hvad ni vinner skall mångfalldigt ersätta hvad ni uppoffrar. Granberg Dram. 48 (1811). Var och en som har övergivit hus .. eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen. Mat. 19: 29 (Bib. 1917). (†) Mångfallig Rysz för Narwa stad / Förskantzat låg Rad öfwer Rad. Afzelius Sag. XI. 1: 53 (i handl. fr. c. 1700). — särsk. (†) mat. motsv. MÅNGFALD, sbst. 2, i uttr. göra mångfaldig, multiplicera (ett tal); mångfaldig av ngt, utgörande en mångfald av ngt. Aurelius Räkn. C 8 a (1633). ASScF 4: 31 (1853, 1856).
1) till 5: öka (ngt) i mängd l. antal, mångdubbla l. mångfaldiga (ngt).
a) (tillf.) refl., = mångfaldiga 1 a. Alla verkningar af Gudomen äro produktiva, hafva kraft att mångfaldiggöra, objektivisera sig. Stagnelius (SVS) 4: 336 (c. 1820).
b) (i skriftspr.) = mångfaldiga 1 b. (Klostrens) nitiska bemödanden att bevara och mångfaldiggöra .. (till den romerska litteraturen hörande) manuskripter. Atterbom PoesH 4: 7 (1848). Rydberg KultFörel. 1: 179 (1884).
2) (†) till 5 slutet: multiplicera. Schroderus Comenius 756 (1639). Ekblad 231 (1764: Mångfaldiggörelse; möjl. till 1).
B: (2) MÅNGFALDIGT-VIS, adv. (†) på många sätt. Nyrén Charakt. 48 (c. 1765). Atterbom PhilH 508 (1835).
1) öka (ngt) i mängd l. antal, mångdubbla (ngt); äv. i fråga om intensitet l. kraft o. d.: göra många ggr större. Schultze Ordb. 984 (c. 1755). Mythen har, såsom vanligt är, mångfaldigat jordgudinnans personlighet; hon benämnes Jord, Fjärgyn, Lodyn, Rind, Frigg m. m. Wisén Oden 16 (1873). Ljuslågorna tindrade och mångfaldigades i de spegelklädda väggarna. Heidenstam Svensk. 2: 291 (1910). (Fantasien) är min plåga, Armfelt; den mångfaldigar allt som är tungt. Hallström G3 141 (1918). jfr förmångfaldiga. särsk.
a) (tillf.) refl. Santesson Sv. 223 (1887). Jag skulle äga makt .. att utvidga och mångfaldiga mig själf, att i samma stund befinna mig på många olika platser. Hirn Hearn Exot. 2: 7 (1903).
b) i fråga om reproduktion av bildframställningar, skrifter o. d. i ett större l. mindre antal exemplar. Leopold 5: 161 (c. 1820; i bild). Författare vare berättigad att, med andras uteslutande, låta genom tryck mångfaldiga sin skrift. SFS 1877, nr 28, s. 1. Därs. 1935, s. 532.
2) (numera bl. tillf.) multiplicera. Skriftlig räkning i mångfaldigande och delning inom talområdet 1—60. Swartz Utdr. B 7 (1883). Strindberg HMin. 1: 20 (1905). —
MÅNGFALDIGHET, r. l. f. [fsv. mangfaldoghet]
1) (i sht i skriftspr.) till 2: förhållande(t) att vara mångfaldig l. växlande l. varierande; äv. (numera föga br.) konkretare: mångfald (se mångfald, sbst. 1). Schroderus Dict. 147 (c. 1635). Den i syslolefnaden oundvikliga mångfaldigheten af göremål. Hasselroth Campe 44 (1794). I de måttliga luftstreck äger naturen inom sig den största mångfaldighet. Geijer Häfd. 42 (1825). Annerstedt UUH II. 2: 317 (1909).
2) (†) mat. till 5 slutet: multipel, mångfald. Delningarna och mångfaldigheterna af enheten. JernkA 1820, s. 185.
Spalt M 1865 band 17, 1945