Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅNGFALT moŋ3~fal2t, adv.
Ordformer
(förr äv. -faldt. mång- c. 1600 osv. många- (mo-) 1671—1763)
Etymologi
[jfr ä. t. mannigfalt; till MÅNGFALD, adj.]
(i sht i skriftspr.) mångfaldigt; mångdubbelt. Bureus Suml. 41 (c. 1600). En mångfaldt bättre lärare. Roos FamArkiv 68 (i handl. fr. 1804). O, ve mig, arma, mångfaldt ve mig. VLitt. 2: 455 (1903). Den mångfalt överlägsna röda krigsmakten. FinlÖde 44 (1927).

 

Spalt M 1867 band 17, 1945

Webbansvarig