Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄ mä4 l. mæ4, interj.
Ordformer
(äv. skrivet mäh, mää)
Etymologi
[jfr d. mæ(h); av ljudhärmande urspr. — Jfr MÄHÄ]
interj. återgivande fårets l. getens läte. Mää, Mätta! ska du i kornet, du? Wranér VSkr. 2: 61 (1885; till ett får). ”M-ä-ä”, bräkte (geten) Gullspira. Fitinghoff BarnFrostm. 109 (1907).

 

Spalt M 1902 band 17, 1945

Webbansvarig