| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄNSKLIG män3sklig2, äv. (i södra Sv.) män3ʃlig2, adj. -are. adv. -A (†, Linc. (1640), Schultze Ordb. 2987 (c. 1755)), -EN (†, Gustaf II Adolf 521 (1628), Berndtson (1880)), -T (Schultze Ordb. 2987 (c. 1755) osv.).
1) som tillhör l. är kännetecknande för l. härrör från l. har avseende på en människa l. människor; som utgör l. liknar en människa; som består av människor; människo-. Den mänskliga organismen, naturen. De mänskliga samhällena. En mänsklig varelse. Warer vnderdånughe all menniskligh skickelse för herrans skul. 1Petr. 2: 13 (NT 1526; Bib. 1541: all menniskligh Ordning). Intet menskligt öga ser dig, och den djupa graf är tyst. Tegnér (WB) 5: 129 (1820). (När älgarna) se sin undergång gifven, betrakta (de) jägaren med en blick så rörande, nästan menskligt sorgsen, att det hårdaste hjerta kunde vekna deraf. Topelius Fält. 2: 148 (1856). (Sådana författare) som söka orsakerna till menskliga eländet. Strindberg NRik. 97 (1882). Det mänskliga språket är ständigt underkastat förändring. Danell SvSpr. 1 (1927). Redan i andra månaden har fostret antagit mänsklig form. Essen-Möller KvinnlUnderl. 64 (1932). — jfr ALLMÄN(T)-, GUDA-, IDEAL-, ÖVER-MÄNSKLIG m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. (det) mänskliga släktet, människosläktet. Liturg. 49 b (1576). Heela thet Menniskelighe Slächtets Fiende. Tegel G1 1: 59 (1622). Menniskliga Släktet har stundom varit dygdigare och stundom odygdigare. Dalin Hist. III. 1: Föret. 2 (1761). Franzén Pred. 1: 49 (1841).
b) med särskild tanke på människan ss. ett väsen av annat slag än Gud (l. gudomligheter o. d.) l. med tanke på hennes ofullkomlighet, begränsning, förgänglighet o. d.; jfr MÄNNISKA 1 b, 5 b. Allt som stod i mänsklig makt gjordes för att hjälpa honom. Mänskliga fel och svagheter. Ath thet euangelium som är predicat aff migh thet är icke mennisklighit. Gal. 1: 11 (NT 1526). När .. all menniskeligh hielp är vthe. Rothovius 1Pred. A 2 a (1623). Man moste icke, som under Påfwens Regemente skedt är, predika menniskelige påfunder, fabler, drömer (m. m.). KOF II. 2: 15 (c. 1655). Ingen mensklig gissning kan hitta .. (Guds) gestalt. Linné Skr. 2: 293 (c. 1760). All mänsklig ting är bräcklighet / och mänskors kärlek helst. Karlfeldt FridLustg. 138 (1901). (Fabrikören) hade .. lagt i dagen en entusiasm över vanliga mänskliga mått. Hellström Malmros 43 (1931). — särsk.
α) [jfr lat. humanum est] i uttr. det är mänskligt, det står i överensstämmelse med människans natur, hennes bristande förmåga o. d.; ofta liktydigt med: det är naturligt (o. förlåtligt). Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt, se FELA, v.1 12. Thet är mennisklighit fara wild, men förswara sina willo hörer dieffuulen til. GlOrdspr. 30: 32 (Bib. 1541). Det vore mänskligt om M. Doumergue .. på halvannan månad hunnit uttömma sina krafter — som vid 71 års ålder äro begränsade — inför en uppgift som i sanning ter sig övermänsklig. GHT 1934, nr 69 A, s. 14.
β) [jfr ä. t. menschlich und möglich, t. menschenmöglich] (†) i uttr. mänsklig och möjlig (l. omvänt), äv. mänsk- och möjlig, mänsklig möjlig, äv. i samma anv. enbart mänsklig, möjlig för människor; som står i mänsklig förmåga (att utföra); möjlig; jfr MÄNNISKO-MÖJLIG. G1R 29: 425 (1560). Sedenn will iagh ödmiukeligenn göre mitt till vid denn sach, så myckitt migh menniskligitt och mögeligitt ware kann. HSH 10: 78 (1588). Jagh skall giöra min flijt, så myckit som mig mänskeligit är [att] tiäna H. K. M. och cronan, så länge jagh lefver. OxBr. 9: 662 (1645). Så myckit menniskeligit mögeligit war. VDAkt. 1656, nr 212. Weste (1807: Mensk- och möjlig). Lindfors (1824).
γ) med särskild tanke på begränsningen i människans omdömesförmåga o. d. Mänskligt att döma l. se l. tala l. tänka, äv. efter mänskligt omdöme l. mänsklig mening, mot mänsklig förmodan o. d., förr äv. efter mänskligt betänkande, efter mänskligt vis till att säga, efter (allt) mänskligt utseende o. d. HH 20: 198 (c. 1585: effter meniskeligit betennchiandhe). UrkFinlÖ I. 3: 102 (1597: efther Meniskligit wijs till att säije). At Hans Kongl. Maij:tz natur .. wardt .. efter menniskeligit omdömme oförmögen til at lenge uthärda siukdomens swårhet. Spegel Dagb. 143 (1680). Humbla Landcr. 185 (1740: emot all menniskelig förmodan). Menskligt att tala, ser det nästan ut, som om Guds Ande hade sin lust i att gäcka menniskoförståndets beräkningar. Wikner Pred. 121 (1874). (Att döma) tillhörde domaren, hvilken, efter allt mänskligt utseende, af denna befattning hade sin titel. Schlyter JurAfh. 2: 231 (1879). Det finnes .., mänskligt att se, en i universum verksam logik, ett världsförnuft. Rydberg Varia 73 (1890, 1894). Mänskligt att döma var .. festens kulmen långt överskriden. Bergman LBrenn. 230 (1928).
δ) (†) i uttr. på alla mänskliga händelser o. d., för alla eventualiteter. Att .. H. Excell. ville — på alle menniskelige händelser till ett monument efter sig — compilera ett privilegium, som .. adelen med nytta må kunna gaudera. RP 4: 32 (1634); jfr c slutet. (Ständerna böra tillse att) Rijkedt här hemma icke må låtas wärnelöst på alle fall och Mäniskelige händelsser. RARP 3: 314 (1643).
ε) i uttr. mer än mänsklig, (nästan) övermänsklig, övernaturlig. HC11H 6: 8 (c. 1700). (Botaniken) tyckes fodra mehra än meniskligit minne. Höpken 2: 4 (1750).
c) i n. sg. ss. bestämning till ett omedelbart föregående substantiviskt neutralt pron., i uttr. med bet.: något l. allt l. intet som har med människan att göra o. d. Intet mänskligt är honom främmande [efter lat. homo sum; humani nil a me alienum puto (Terentius)]. Emedan det ej gifves något menskligt som ej har en historia. Tegnér (WB) 6: 166 (1828). Han samlade på allt mänskligt — även hat. Siwertz Låg. 131 (1932). (†) (Indianerna) tänckte intet mänskeligt (dvs. att det var något övermänskligt) om them, som .. (gm brev) kunde sijn-emellan betyda, och förstå hwars annars tanckar. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). — särsk. (eg. utgående från b) (i sht ngt ålderdomligt) i uttr. något mänskligt, eufemistiskt om döden; i sht i hypotetisk sats. Om något mänskligt skulle hända mig, om jag skulle dö. 2SthmTb. 4: 6 (1569). Om nu, det Gud nådeligen afwände, Ed. K. Maj:ts höga Person något människligt skulle tilstöta. HC11H 4: 161 (1675).
2) som har avseende på det personliga förhållandet mellan människor, personlig; jfr MÄNNISKA 5 a. ELiedgren i VLösen 1919, s. 217; jfr Ps. 1937, 532: 3. (Samuel Johnson) behandlade tjänare och fattiga som kristna bröder och stod i ett rent mänskligt förhållande till dem. Böök 4Sekl. 22 (1928). En uppgift för den, som stått en stor man just mänskligt nära. HBosse (1932) hos Strindberg BrBosse 11.
3) som har sådana egenskaper som vanl. känneteckna l. anses böra känneteckna en människa l. som äro naturliga för en människa l. för människor; okonventionell, naturlig; stundom: hyfsad, kultiverad. (Mitt sovrum) var det enda i hela huset der menskliga menniskor kunde vistas. Atterbom Minn. 585 (1819). Qvinnan är mer menniska än mannen ..: hon gör sjelfva mannen menskligare. Törneros Bref 2: 21 (c. 1823). Menniskorna här (i Rom) äro så menskliga och med alla sina fel och olater så snälla, okonstlade, tillmötesgående, hyggliga och vackra, att (osv.). Rydberg Brev 1: 251 (1874). En frälsningssoldat kan, om det kniper, till och med hvissla Guds lof, så mänsklig är han. Nordström Landsortsb. 253 (1911). Anledningen .. (till Selma Lagerlöfs stora popularitet) har naturligtvis varit att hon i allt vad hon skrev var så naturligt mänsklig. GHT 1945, nr 90, s. 3.
4) som har l. visar l. präglas av förstående för l. medkänsla med andra människor, människovänlig, människoälskande, mild, human (se d. o. 2). Han var den ende som var mänsklig mot fångarna. Värka för en mänskligare krigföring. En billig och mennisklig ömhet. PH 6: 4846 (1758). Gud är mänskligare än människor. Kerfstedt Eva 213 (1888). jfr: Månge (säga), at .. Mördare .. Menniskiorna på omennisklighit sätte dödha: Men at Doctorer Menniskiorna på itt Mennisklighit, tienstachtigt och härligit sätte dräpa. Forsius Fosz 461 (1621). — jfr O-MÄNSKLIG.
5) som passar l. anstår en människa, som är värdig en människa. Det är inte mänskligt att bära sig åt på det sättet. At göra then något ondt, som tigh alt godt hafwer giordt, är icke menniskeligit, vthan diefwulskt Stycke. Rudbeckius Luther Cat. 88 (1667). Lef menskligen, lef Christeligen, lef saligen. Scherping Cober 1: 294 (1734). Men vett blef plantadt, jernhårdt språk blef brutet, / och sången stämd och lifvet menskligt njutet. Tegnér (WB) 8: 9 (1836). — särsk.
a) (vard.) med konkret huvudord. Är det menskliga tapeter det här? De äro ju trasiga och lappiga. CFDahlgren 5: 137 (1833).
b) om pris, kvantitet o. d.: rimlig; måttlig; ”anständig”, ”hygglig”. Menskliga priser. Crusenstolpe CJ III. 1: 135 (1846). Lyoner-aktierna! Du har inte plockat mig menskligt på dem du! Hedberg Sardou 101 (1866). Vi har inte haft mänskligt med arbete. Didring Malm 2: 271 (1915).
B (†): MÄNSKLIGT-VIS, adv. på mänskligt sätt. Mänskeligt wijsz til at tala, så är .. (matematiken) i sanning, et Guds foster. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Menskligt wijss att säga. VDAkt. 1685, nr 5. Biberg 2: 289 (c. 1820).
Spalt M 1959 band 17, 1945