| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄRKVÄRDIG mær3k~væ2rdig, adj. -are. adv. -T.
1) (numera mindre br.; se dock b β, c o. d) som förtjänar att uppmärksammas l. framhävas o. d.; anmärkningsvärd, märklig, remarkabel; utomordentlig, storslagen, betydande, betydelsefull, framstående o. d. HC11H 11: 119 (1697). Professor Acrel .. har .. utgifvit en bok, om förrättade Chirurgiska märkvärdiga operationer vid Lazarettet. PH 8: 24 (1762). Jag äter blott en gång om dagen, hvarför också min aptit om middagen är märkvärdig. MoB 7: 174 (1812). Af .. (Strängnäs’) bygnader är domkyrkan den märkvärdigaste. Höjer Sv. 1: 230 (1873). Minnesteckningar af märkvärdiga män, som gjort svenska namnet ära. De Geer Minn. 2: 284 (1892). jfr HÖGST-MÄRKVÄRDIG. särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. märkvärdig för (förr äv. av) ngt, märklig l. förtjänt av omnämnande på grund av ngt. Fyratio dygn, märkvärdige af tusende plågor, skredo omsider til slut. Bælter Christen 12 (1743, 1748). Berget Atos, märkvärdigt för sina många grekiska kloster och eremitboningar. Roth 1Geogr. 175 (1881).
b) i uttr. göra sig märkvärdig.
β) (ngt vard., fullt br.) ironiskt (jfr d): göra sig intressant. Almqvist TreFr. 2: 178 (1842). Grimberg VärldH 6: 379 (1935).
c) (ngt vard., fullt br.) i nekande o. därmed jämförlig sats: framstående, storslagen, utmärkt. Bondeson Chronsch. 1: 8 (1897). Cincinnatus och Aristides .. voro kanske sedda på närmare håll icke så märkvärdiga, som de gjorts till i hävderna. Segerstedt Händ. 172 (1920, 1926). Regin (av filmen) är långt ifrån märkvärdig. Arbetet 1945, nr 249, s. 10.
d) (ngt vard., fullt br.) ironiskt (jfr b β): utmärkt, förträfflig. Mest förargligt var det, att Back-Kajsa jämt skulle tala om hur snäll och märkvärdig hon (dvs. Selma) var. Lagerlöf Mårb. 17 (1922).
2) ägnad att väcka förvåning l. förundran; egendomlig, besynnerlig, konstig. Är inte Upsala märkvärdigt bra? Wennerberg 2: 11 (1845, 1882). Det var en alldeles märkvärdig löskrage att vara nyckfull och uppstudsig. Fröding ESkr. 2: 83 (1892). Det var då märkvärdigt, tar det där telefonsamtalet aldrig slut? Åkerhielm FFanny 93 (1904). Fru Malmros’ charm avslöjade sig som — kaféuppasserskans. Märkvärdigare var det inte. Hellström Malmros 27 (1931).
Spalt M 1996 band 17, 1945