Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄRLA mæ3rla2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING (ss. första ssgsled, se nedan), -NING.
Ordformer
(förr äv. mer-)
Etymologi
[liksom d. mærle, nor. merle, t. marlen, eng. marl, av holl. marlen, till ä. holl. mer(r)en, mar(r)en, binda, förtöja, o. möjl. samhörigt med eng. moor, förtöja (jfr MORING). — Jfr MÄRLING]
sjöt.
1) medelst garn l. dyl. fästa (ett klätt segellik) vid sitt segel l. vid mast l. (förr) vid rå; tränsa, litsa. Röding 2: 150 (1796). Litsa eller märla främsta stående liket på mastens akterkant. Roswall Skeppsm. 1: 67 (1803). SvUppslB (1934).
2) (föga br.) medelst mot varandra lagda halvslag omvira (tågvirke) med en smäcker lina (märling) l. dyl. för att skydda det mot skamfilning l. vädrets åvärkan; kläda (se d. o. 4 e γ). Ekbohrn NautOrdb. (1840). WoJ (1891). Smith 256 (1917).
Ssgr (till 1; sjöt.): A: MÄRL-PRIM. [jfr holl. marlpriem] (stundom något böjd) större pryl av hårt trä (l. ben, ngn gg av järn), använd vid splitsning o. andra sjömansarbeten. Grundell AnlArtill. 1: 26 (c. 1695). Öhrvall Knut. 5 (1908). —
-SLAG. [jfr d. mærleslag; efter holl. marlslag] (†) märlspiksknop. Röding 2: 151 (1796). Auerbach (1913). —
-SPIK. [jfr d. mærlespiger; efter holl. marlspijker] (stundom något böjd) mindre pryl av järn, använd vid splitsning o. andra sjömansarbeten; splitsknop. Platen Glascock 1: 243 (1836).
Ssgr (sjöt.): märlspiks-knop. knop som begagnas till att draga åt en bändsel o. d. med märlspik. UFlott. 2: 96 (1881).
-stek, n. (mindre br.) märlspiksknop. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-STEK, n. [jfr d. mærlestik] (mindre br.) märlspiksknop. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Öhrvall Knut. 32 (1908).
B: MÄRLINGS-HÅL. segelmak. om (i skothornen i stora segel anbragta) hål avsedda till förstärkning av segellikets fastgöring vid seglet. Platen Glascock 1: 301 (1836). —
-SLAG. (knappast br.) märlspiksknop. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SPIK. (†) märlspik. Röding SD 59 (1798).

 

Spalt M 1998 band 17, 1945

Webbansvarig