Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÖLLARE möl3are2, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(mölare 1571. möllar (ss. titel framför personnamn) 1921. möllare 1758 osv. möllere 1640)
Etymologi
[fsv. mylnare, mölnare, myllare, möllare; jfr dan. o. nor. møller, isl. mylnari; av mnt. molner, moller (motsv. fht. mulinari, t. müller), av mlat. molinarius, l. möjl. av meng. mylnere, mylnar, mylner, myller (motsv. eng. miller); avledn. av MÖLLA, sbst.2 — Jfr MJÖLNARE]
(numera bl. i södra Sv., bygdemålsfärgat) mjölnare. Forssell Hist. II. 1: 112 (cit. fr. 1571). I skole weta dett rinder möckit watn medan mölleren sof(ve)r. VRP 1640, s. 898. Möllar Qvarnstén i Skvaltbäcken. VHem 1921, nr 32, s. 8.

 

Spalt M 2107 band 17, 1945

Webbansvarig