| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÖRKA mœr3ka2, v. -ade (Sylvius Curtius 320 (1682) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er LPetri Job 24: 15 (1563), SColumbus Vitt. 119 (1668); ipf. -te Ps. 1536, s. 99, PolitVis. 183 (1626)). vbalsbst. -ANDE, -NING (jfr MÖRKNA avledn.).
jfr FÖRMÖRKA.
a) tr.: fördunkla, förmörka (se d. o. 1 a). Ther mörcktes sool oc moone. Ps. 1536, s. 99; jfr Ps. 1695, 149: 9.
b) intr.: bli mörk, fördunklas; särsk. bildl. BrölBesw. 490 (c. 1670). En sådan Stiärneglantz såm aldrig mörka ska. LejonkDr. 21 (1689).
a) (numera föga br.) tr.: åstadkomma att ngt blir mörkt, göra (ngt) mörkt. PolitVis. 183 (1626; i bild). Önskas förevisning (av skolfilm) tidigare på dagen, måste salen kunna mörkas. SvLärT 1919, s. 733.
b) (†) intr., äv. dep.; i uttr. det mörkar l. mörkas, det börjar bli mörkt; jfr MÖRK, adj. 2 a α. När thet mö(r)-kier. LPetri Job 24: 15 (1563). Sylvius Curtius 360 (1682). Lind (1749). särsk. i förb. det mörkar på l. till, det börjar mörkna. Tå iagh kom till Eedhsockn begynte mörcka på. Gyllenius Diar. 117 (c. 1660). SColumbus Vitt. 119 (1668: til). Widegren (1788).
3) (†) till MÖRK, adj. 2 b: bli mörk, skymma; äv.: svartna (för ögonen). Honom synes lijke som alt thet han seer, lupe om kring, och mörkier för öghonen. BOlavi 10 b (1578). Lind (1749).
a) försvaga (ngns synförmåga l. ögon); med saksubj. (Solen) kan .. them (dvs. ögonen) .. mörcka, och blinda. Sylvius Mornay 37 (1674). Serenius (1734, 1757; under blear).
b) intr. l. i pass. med intr. bet., om öga l. synförmåga: bli svag l. skum, försvagas. Hans öghon begynte mörkias. 1Sam. 3: 2 (Bib. 1541). (Ögonen) begynte mörcka. Tranæus Medewij 49 (1690). jfr: Qwarnen har ingen gång, eller gny, och fänsterne mörkia. Stiernhielm Herc. 509 (1648, 1668).
5) (†) till MÖRK, adj. 8: göra (ngt) dunkelt l. otydligt. (Judarna röja sitt oförstånd) när the taga sigh före til at mörcka och öfwerstryka sådanne Skrifftennes Språåk, hwilke (osv.). Sylvius Mornay 529 (1674).
Spalt M 2141 band 17, 1945