Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÖRT mœr4t, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Arenius Fierdh. 72 (1717) osv.), äv. (numera bl. i Finl.) -er (Almquist CivLokalförv. 3: 175 (i handl. fr. 1544), Bergroth FinlSv. 65 (1916)) ((†) -e BtFinlH 4: 297 (1565)).
Etymologi
[fsv. myrt(er), anträffat bl. ss. tillnamn för person, sv. dial. mört, mort, murt; jfr d. mort, yngel av torskfiskar, i sht gråsej, nor. dial. murt, småfisk, yngel av gråsej, mört, isl. murtr, anträffat bl. ss. tillnamn för person, nyisl. murta, murti, murtr, liten forell, fiskyngel; möjl. sammanhörande med nyisl. murtr, adj., kort, nt. murt, ngt söndersmulat, mht. murz, kort, avskuret stycke, stump; till den ieur. roten mer, söndersmula; jfr MORTEL]
fisken Leuciscus rutilus Lin.; äv. koll. o. ss. ämnesnamn, särsk. om födoämne l. maträtt l. handelsvara o. d. Fiska mört. Stekt mört. HFinlH 1: 236 (1542). Vthj (vall-)grafwen är gäddor, abbor, mört och sutare. HTSkån. 1: 193 (1658). Kokt mört. Hagdahl Kok. 356 (1879). I sjön Stråken .. leker en del af mörten vid sjöns stränder. ArkZool. IX. 4: 7 (1914). FoFl. 1928, s. 2. — jfr GRYT-, IS-, KART-, LEK-, LÖV-MÖRT. — särsk.
a) i jämförelser; i sht i uttr. kry l. pigg l. rask l. vaken o. d. som en mört [jfr ELidén i MeijerbArk. 3: 104 (1941)], alldeles kry osv. Jag .. blef röd i synen, som en Mört. Knöppel Mannsschol. 31 (1741). Han är mehnlös, som mörten benlös. Lind (1749). Jag, som är rask som en mört. Carlén Skjutsg. 13 (1841). Julia är .. rödögd som en liten mört. Hallström Händ. 150 (1927). Han är 92 år gammal och pigg som en mört. SvD(A) 1935, nr 225, s. 10.
b) i utvidgad anv., om fisk av släktet Leuciscus Cuv.; särsk. ss. senare led i ssgr, om fiskar som likna l. stå nära mörten. Stuxberg Fisk. 139 (1894). jfr BRAXEN-, GRÅ-, ID-, LÅNG-, RUD-, STAM-MÖRT.
Ssgr: A: MÖRT-AGN. om mört använd ss. agn; jfr agn, sbst.1 1 a. (Gäddan) nappar bra på ståndkrok med mörtagn. TurÅ 1906, s. 230. —
(1 b) -ART. zool. art av mörtsläktet. SkandFisk. 70 (1838). —
-BLAD.
1) växten Plantago major Lin., allmänt groblad. ASFFlF XXXX. 4: 25 (1915; fr. Finl.).
2) växten Cirsium heterophyllum (Lin.) All., borsttistel. ASFFlF XXXX. 4: 17 (1915; fr. Finl.). —
-BRÅTE. (bygdemålsfärgat) fiskvase för fångst av mört; jfr bråte, sbst.2 4. Fatab. 1918, s. 105. —
(1 b) -FISK. zool. fisk av mörtsläktet. Balck Idr. 2: 280 (1887).
Ssg: mörtfisk-släkte(t). zool. 2NF (1913). —
-FISKE.
1) motsv. fiske 1. Fernow Värmel. 889 (1779). Suneson GGrund 91 (1926).
2) motsv. fiske 3, 4. Cederström Fiskodl. 35 (1857). I Fågelsjön i Orsa finnmark finnes t. o. m. ett skattlagdt mörtfiske. Ekman NorrlJakt 435 (1910). —
-GRUND, n. grund (se grund, sbst.3) där mörten leker. VerdS 98: 24 (1901). —
-GRÄS, sbst.1 (sbst.2 se d. o.). (mört- 1773—1885. mörte- 1755)
1) växten Sedum album Lin., vit fetknopp, hälleknopp. Linné Fl. nr 402 (1755; fr. Gotl.). Fries Ordb. (c. 1870).
2) växten Polygonum persicaria Lin., pilört. Gadd Landtsk. 1: 284 (1773). —
-JÄRN. (†) = -krok. Ekström AfhFiska 118 (1845). —
-KASSE. för fångst av mört; jfr kasse, sbst.3 3 a. AB(A) 1914, nr 35, s. 15. —
-KROK. för fångst av mört. FinEtnogrAtl. 20 (1905). —
-LARV, m. l. r. zool. nyutkläckt unge av mört; jfr larv, sbst.2 ArkZool. IX. 4: 7 (1914). —
-LEK. (mört- 1723 osv. mörte- 1581—1741) jfr lek, sbst. 6. Brahe Oec. 93 (1581; uppl. 1920). Suneson GGrund 91 (1926). särsk. konkret; jfr lek, sbst. 6 c. När .. det strida plaskandet af mörtlekarna hade tystnat för alltid. Gellerstedt Gläntor 77 (1909). —
-MJÄRDE. för fångst av mört. Arwidsson o. Ohlson 6 (1911). —
-NÄT. (mört- 1607—1920. mörte- 1556—1607) (i sht förr) för fångst av mört. Teitt Klag. 44 (1556). —
-PINNE. (skämts.) liten mört. Cederborgh OT 1: 3 (1810). Grip Folkhumor 149 (1916). —
(1 b) -SLÄKTE(T). zool. fisksläktet Leuciscus Cuv. Nilsson Fauna 4: 282 (1853). —
-STUGA. (bygdemålsfärgat) visst redskap för fångst av mört; jfr -mjärde. Arwidsson o. Ohlson 6 (1911). —
-STÅND. (i vissa trakter) ställe där mörten samlas i stora skaror under vintern. Lilljeborg Fisk. 3: 196 (1889). —
-VASE. (bygdemålsfärgat) fiskvase för fångst av mört. SkandFisk. Bih. 8 (1836). —
-ÖGD, p. adj. (vard., mindre br.) rödögd som en mört. WoJ (1891). En koppärrig, mörtögd, elak fiskare. Karlén Larin Kyösti Sann. 75 (1916).
B († utom i -värkel): MÖRTE-GRÄS, -LEK, -NÄT, se A. —
-VÄRKEL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = mört-bråte. Fatab. 1918, s. 105.

 

Spalt M 2149 band 17, 1945

Webbansvarig