| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NACHSPIL naʃ3~spi2l, äv. 4~1, äv. med t. uttal, äv. NACKSPIL nak3~spi2l, äv. 4~1, förr äv. NACHSPEL l. NACKSPEL, n.; best. -et; pl. =.
1) (i fråga om ä. förh.) skådespel av mindre längd o. av lättare art, som gavs efter ett annat som betraktades ss. huvudpjäs; jfr EFTERSPEL 1. Hiärne (SvNatL) 225 (1665). Ett lustigt Nach-Speel, af 5 Personer agerat, och uthi en kortwillig Wisa .. författat. (1691; boktitel). Nibelius Schatzen 195 (1728; om de romerska atellanerna). Sylwan (o. Bing) 1: 482 (1910). särsk. (†) i bild (jfr 2). Tiselius Vätter 2: 86 (1730). Hof är .. Ett angenähmt Lustspel eller Comœdia; Men ofta slutes (det) med ett bedröfligit Nachspel. Scherping Cober 2: 209 (1737). Livin Kyrk. 43 (1781).
2) (numera föga br.; se dock slutet) i bildl. anv. av 1, om händelse o. d. som följer på en annan; ofta om händelse o. d. av obehaglig art; jfr EFTERSPEL 2 a. Lindestolpe Frans. 41 (1713). Gravölet hade emellertid fått ett litet nachspiel. Hellström Storm 218 (1935). särsk. (fullt br.) om dryckeslag l. annan tillställning under friare former som följer på en fest; jfr EFTERSPEL 2 b. Linné SvArb. 2: 162 (1746). Ymer 1902, s. 223. Då polismästaren återvände till kungamiddagens nachspil hade borgfredsstämningen stigit. Hellström Malmros 291 (1931).
Spalt N 6 band 18, 1946