Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NAGG nag4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter) NAGGE nag3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter) NAGGA nag3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(nagg 1651 osv. nagga 1833—1925. nagge 1921. naggen, sg. best. 1736 osv. naggar, pl. 1727 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Uppl.) nagg, (Västerb., Finl.) nagga, brödnagg, nyisl. naggur, liten skarp sten l. bärgstopp, nor. nagge, spets m. m.; besläktat med NAGGA, v.]
1) (†) spets, pigg. Arvidi 42 (1651; bet. oviss). En Krona vrids ihop af törnerijs med taggar, / Så spetziga som spiut, så stingande som naggar. Brenner Pijn. 89 (1727). Juslenius 279 (1745).
2) (föga br.) i vägg o. d. fastsatt pinne o. d. att placera ngt på; jfr knagg 2. Metspön ligga utmed takfoten på naggar. Geijerstam PerO 43 (1894; i scenanvisn.).
3) med piggar (på undersidan) försett redskap varmed bröd o. d. naggas. Broocman Hush. 6: 39 (1736). Picka .. (tomaterna) med en .. fin nagg. Hemkonserv. 71 (1935; vid syltning av tomater). — jfr BRÖD-, KAK-, RULL-, STÅL-NAGG.
Ssg: (3) NAGG-HÅL, n. Östergren (1932).

 

Spalt N 29 band 18, 1946

Webbansvarig