| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NAGG nag4, sbst.2, n.; best. -et.
1) (†) veter. i sg. best., om en sjukdom hos häst, varvid ögonhåren växa inåt ögat; jfr NAGGA, v. 1. Sahlstedt (1773). Hæsten har nagget. Murberg FörslSAOB (1793). Weste (1807).
3) (föga br.; se dock slutet) motsv. NAGGA, v. 2: naggande, naggning. Dähnert (1784). — särsk. (numera mindre br.) konkret, om märke efter naggning; inskärning; hack. Nagget visar, att tänderne varit små. Murberg FörslSAOB (1793). Små fyrkantiga stickor med inskurna nagg. PT 1901, nr 20 A, s. 3. Östergren (1932).
4) (föga br.) motsv. NAGGA, v. 3: kält, tjat, kritiserande; äv.: träta; äv. (gm anslutning till AGG, sbst.1 1): illvilja, avoghet. Verelius 179 (1681). Säkerligen har också det ihållande nagget härför (dvs. med anledning av en viss diplomatisk affär) bidragit till den gamle .. (utrikesministern v. Engeströms) frivilliga exil. SDS 1897, nr 158, s. 1. (Han hade) samlat en ansenlig fond af bitterhet och nagg mot sin .. meddirektör. Därs. 1904, nr 153, s. 2.
-LAV. bot.
1) lavarten Urceolaria scruposa (Lin.) Ach. (med naggade fruktifikationsorgan); jfr holk-, knaggel-, kup-lav. Liljeblad Fl. 418 (1798).
2) lavarten Cladonia fimbriata (Ach.) Fr. (vars bål har naggad kant). Acharius Lich. 187 (1798). Dalin (1853). —
-SÅGAD, p. adj. bot. om kant av blad: som har föga djupa, lika stora inskärningar; naggad; tandad. Nyman VäxtNatH 1: 293 (1867). Östergren (1932). —
-TAND. (föga br.) bot. om var särskild av de tänder som bilda utbuktningarna hos ett naggat blad. Marklin Illiger 26 (1818). ArkBot. X. 13: 89 (1911). —
-TANDAD, p. adj. (föga br.) bot. o. zool. naggad (se nagga, v. 2 a). Hartman Fl. XVIII (1820). Thomson Insect. 170 (1862; om insektsvinge). WoJ (1891; bot.).
Spalt N 29 band 18, 1946