Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NAR na4r, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Sahlstedt (1773), Lindfors (1824)); best. -en, äv. -n; pl. -ar; l. NARE na3re2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. NARA na3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(nar 1773 osv. nara 1690 (: Naaror, pl.), 1745 osv. nare 1889 osv. narar, pl. 1715 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. nar, nara, nare, tvärslå på en dörr o. d., pinne, dymling, nor. narve, tvärslå; besläktat med fht. narwo, krampa o. d. (eg.: ngt som drar l. håller ihop), fht. narwa, mht. narwe (t. narbe), ärr (se NARV, sbst.1). — Jfr NOR]
1) snick. träslå varmed bräderna i en dörr, ett lock, bord o. d. hållas samman; tvärslå; särsk. om dylik tvärslå som infällts i en till denna noga passande urtagning löpande vinkelrätt mot brädernas längdriktning o. bredare i botten än upptill, gradlist. Rålamb 13: 115 (1690; på vagn). En af Bräder med narar hopslagen Lucka. Brauner Bosk. 95 (1756). Den enklaste dörren består af .. bräder, hvilka sammanhållas af 2 narar, som äro .. infalsade uti bräderna och således måste inskjutas tvärt öfver dörren. Rothstein Byggn. 505 (1859). Erixon Möbl. 2: XI (1926).
2) (i vissa trakter) plugg, dymling, tränagel (jfr NAGEL, sbst.2) varmed ett par bräder, stockar o. d. sammanhållas. Lind (1738). NorrbHembSkr. 1: 606 (1928).
Ssg: A: (1) NAR-SÅG. (nar- 1828 osv. nare- 1825) [jfr sv. dial. narsåg] (i vissa trakter) gradsåg. BoupptVäxjö 1825.
B (†): NARE-SÅG, se A.
Avledn.: NARA, v.1, -ning. [sv. dial. nara] snick. till 1: fästa ihop (ngt) medelst narar. Sahlstedt (1773). Nara en dör, ett bord. Murberg FörslSAOB (1793). Lindfors (1824).

 

Spalt N 96 band 18, 1946

Webbansvarig