Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NASARÉ nas1are4, m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(nas- 1893 osv. naz- 1779 (: Nazareiska)— 1906)
Etymologi
[jfr d. nazaræer, t. nazaräer; efter lat. nazaræus, av gr. ναζωραῖος, till stadsnamnet NASARET. — Jfr NASAREN]
1) invånare i l. person som härstammar från staden Nasaret (i södra Galileen); nästan bl. i sg. best. i vissa bibelställen ss. (en ngt ringaktande) beteckning för Jesus. Lundell (1893; bet. oviss). Kristus Nasaréen. Ahlman HvStjärn. 32 (1907). Också du var med nasaréen, denne Jesus. Mark. 14: 67 (Bib. 1917). särsk. (föga br.) i pl. i utvidgad anv., om de första kristna (ss. lärjungar till Jesus nasarén). Apg. 24: 5 (öv. 1883; äv. i Bib. 1917). Waldenström Österl. 318 (1896).
2) (†) i pl., om viss gnostisk sekt (”mandéer”, ”johanneskristna”). Stagnelius (SVS) 2: 205 (c. 1820). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 101 (1834). —
Avledn.: NASAREISK, adj. (föga br.) till 1 slutet: som avser l. härstammar från osv. de första kristna, kristen. (Paulus) är en af hufvudmännerna för thet Nazareiska kätteriet. Apg. 24: 5 (öv. 1779). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 101 (1834). Björkman (1889).

 

Spalt N 114 band 18, 1946

Webbansvarig