| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NASUS na4sus, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(vard. o. skämts.) näsa. Så snuset gagnar i många kasus, / Men likväl bäst och förnämst din nasus. CFDahlgren 2: 98 (1839). Från kockens lilla tält .. spridde sig en doft, som var en verklig ”söt lukt” för våra hungriga personers solbrända nasusar. Kræmer Orient. 342 (1866). Hedenstierna Kaleid. 46 (1884). SvD 22/1 1928, Söndagsbil. s. 8.
Spalt N 117 band 18, 1946