| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NATIONALITET nat1ʃωnal1ite4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att tillhöra viss nation; tillhörighet till viss nation; medborgarskap i viss stat. SvTidskr. 1874, s. 105. Jag vore .. färdig att gå in på att utrikesministern finge lika väl vara af norsk nationalitet som af svensk. De Geer Minn. 2: 275 (1892). KyrkohÅ 1941, s. 222. — särsk.
a) (mindre br.) om tillhörighet till viss studentnation; jfr NATIONAL 2. Lewenhaupt UplNat. 74 (1877). Gästrike-hälsinge till nationaliteten. UNT 1939, nr 131, s. 4.
b) i fråga om ngt sakligt; i sht i fråga om fartyg. 4GbgVSH XI. 3: 4 (1812). Svårigheter, som kunde uppstå i fråga om åtskilliga varors nationalitet. Forssell Stud. 2: 367 (1879, 1888). Enligt folkrättens grundsatser skall hvarje fartyg, hvarmed handelssjöfart idkas, hafva en nationalitet, d. ä. tillhöra en viss stat. Lang FinlSjör. 1: 88 (1890).
2) (numera mindre br.) känsla av att tillhöra en nation, känsla av samhörighet med sin nation; nationellt sinnelag; sammanhållning inom nationen. HSH 7: 265 (c. 1800). Oehlenschläger har stor förtjenst om den poetiska behandlingen af Nordens häfd, och genom den väckelse till nationalitet, han dermed gifvit. 2SAH 12: 514 (1827). En särskilt naturlig känsla, som vi kalla fosterlandskänsla eller nationalitet. Agardh BlSkr. 2: 114 (1837). Ett folk med så utpräglad nationalitet och själfständighetskänsla, som norrmännen hafva. De Geer Minn. 2: 94 (1892). — särsk. (†) om medlemskap av l. sammanhållning inom studentnation; jfr NATIONAL 2. Frey 1844, s. 314, 315.
3) om sammanfattningen av (de på grund av gemensamhet i härkomst, historia, språk m. m. förefintliga) egendomligheterna hos en nation, nationell egenart, nationell särprägel. PoetK 1816, s. XXXVI. Poesien är .. den spegel, i hvilken nationalitetens modificationer, under tidernas skiften, klarast reflecteras. Hammarsköld SvVitt. 1: 1 (1818). Ofta blir .. just det för hvarje nation egendomliga, det som uttalar dess nationalitet, dess nationella lifsprincip, ett föremål för tadel. Snellman Tyskl. 44 (1842). Rein Psyk. 2: 179 (1891).
4) konkret: befolkning som (på grund av gemensamhet i härstamning, historia, kultur, språk o. d.) känner sig som en nation; ofta om de olika delarna av befolkningen i en stat som inom sig hyser invånare av olika folk(slag). Tamm PVetA 1835, s. 46. Det är med de nylifvade nationaliteternas makt som monarkerna hafva besegrat Napoleon. Geijer I. 5: 381 (1847); jfr 2. Inom Norrbottens län bygga och bo icke mindre än tre nationaliteter, den svenska, den lapska och den finska. Höjer Sv. 3: 342 (1883). Essén Eur. 7 (1926).
(1) -BETECKNING. konkret. I England nyttjas Norman än i dag som dopnamn. Naturligtvis har det från början varit en nationalitetsbeteckning, men (osv.). NordT 1884, s. 212. särsk. om tecken på motorfordon, angivande dettas nationalitet; jfr nationalitet 1 b samt -bokstav. Gadolin Ostalp. 154 (1932). —
-BEVIS.
1) till 1: intyg av beskickning l. konsulat att en person är medborgare i den stat som beskickningen osv. företräder. 2NF (1913).
2) till 1 b: intyg om ett fartygs l. ett luftfartygs nationalitet. Björkman (1889). SFS 1891, Bih. nr 21, s. 1. Därs. 1923, s. 392 (för luftfartyg). —
(1 b) -HANDLING. sjöt. handling (se d. o. 10) utvisande ett fartygs nationalitet; i sht i pl. SFS 1831, s. 425. Fartygets nationalitetshandlingar skola ständigt finnas tillgängliga ombord. TSjöv. 1890, Bih. s. 41. —
(1, 4) -IDÉ. jfr -princip. Den betydelse, som nationalitetsidéerna vunnit i Europas nyaste historia. UpsP 1860, nr 1, s. 1. 3SAH LIV. 1: 20 (1943). —
(4) -KAMP. kamp mellan olika nationaliteter. Frihetskampen (1848) urartade till en nationalitetskamp. Lundegård Stormf. 103 (1893). —
(jfr 2) -KÄNSLA. nationalkänsla. Tyska folkets .. svärmande nationalitetskänsla. Snällp. 1848, nr 5, s. 4. NoK 135: 223 (1937). —
(1) -LÖS. som saknar nationalitet. Rydberg KultFörel. 4: 241 (1887; om det östromerska riket). Steffen Krig 3: 150 (1916). —
(1) -MATRIKEL. vid beskickning l. konsulat förd liggare över medborgare i beskickningens osv. hemland som äro bosatta inom området för beskickningens osv. värksamhet. SFS 1906, nr 78, s. 8. FFS 1920, s. 504. —
(1) -MÄRKE. märke angivande tillhörighet till viss nation. Språkets stora anseende som nationalitetsmärke. UVTF 26: 8 (1880). särsk.
a) till 1 b: märke angivande ett fartygs l. en luftfarkosts l. ett motorfordons nationalitet. SFS 1880, nr 64, s. 17. Vid begagnande av (trafik)-tillstånd .. skall luftfartyg vara försett med nationalitetsmärke. SFS 1920, s. 1481.
(1, 4) -PRINCIP(EN). grundsats(en) att varje folk bör utgöra en egen, om möjligt fullt självständig statsbildning; jfr -grundsats. Dalin (1871). NordT 1932, s. 271. —
(1, 4) -RÖRELSE. politisk rörelse med syfte att låta nationaliteterna komma till sin rätt. De starka nationalitetsrörelserna i vårt eget århundrade. PedT 1899, s. 2. Grimberg SvH 632 (1909). —
(1, 4) -SAK. angelägenhet som rör nationaliteten l. nationaliteterna. Samtiden 1873, s. 40. Larsson Id. 106 (1908). —
(4) -SPILLRA, r. l. f. liten, obetydlig befolkningsgrupp av viss nationalitet. En nationalitetsspillra, som blivit utsatt för andligt förtryck. Östergren (1933). —
(1, 4) -STRÄVANDE, n. strävande att tillämpa nationalitetsprincipen l. att låta nationaliteterna komma till sin rätt. De uppvaknande nationalitetssträfvandena hafva .. i Österrike-Ungern till en del tagit uttryck i ett våldsamt nationalhat mot tyskarna. Nyström Svedelius 3: 3 (1888). Vasenius Världsb. 82 (1900). Lidforss SocJourn. 74 (1907).
Spalt N 137 band 18, 1946