Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NAUTISK na͡u4tisk l. na͡ω4– l. nav4-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. nautisch; av lat. nauticus (se NAUTIK, adj.)]
(i sht i fackspr.) som har avseende på l. hör till sjöväsendet l. navigeringen. SvLitTidn. 1821, sp. 578. Nautisk ordbok. Smith (1914; boktitel). — särsk. i vissa uttr.
a) nautisk astronomi, den astronomi som kommer till användning vid navigering. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
b) nautisk meteorologi, den del av meteorologien som har särskild betydelse för sjöfarten. Handbok i nautisk meteorologi. Rubenson (1880; boktitel).
c) nautisk mil, det väglängdmått som vanl. användes till sjöss o. som utgöres av en storcirkelminut (= 1.852 m), distansminut, minut. Rubenson Meteor. 38 (1880). SFS 1932, s. 635.
Ssg: NAUTISK-METEOROLOGISK. Nautisk-meteorologiska byrån, statsinstitution (under åren 1878—1921) som hade att insamla o. bearbeta nautiska observationer av meteorologisk o. hydrografisk art samt hade överinseende över kompassväsendet m. m. SFS 1877, nr 37, s. 10. Rubenson Meteor. 142 (1880).

 

Spalt N 247 band 18, 1946

Webbansvarig