Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NAVIGATOR nav1iga3tor2, äv. –a4tor, m.||(ig.); best. -n; pl. -er -gatω4rer.
Etymologi
[jfr t. o. eng. navigator; av lat. navigator, till navigare (se NAVIGERA)]
(mindre br.) sjöt. navigatör. KrigVAH 1851, s. 51. Björkman (1889).
Avledn.: NAVIGATORISK10040, adj. sjöt. som har avseende på navigationen, navigerings-. Navigatorisk skicklighet. VFl. 1918, s. 51. —

 

Spalt N 251 band 18, 1946

Webbansvarig