Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEAPEL- nea3pel~, förr äv. NEAPELS-.
Ordformer
(neapel- 1780 osv. neapels- 1619—1808)
i ssgr: bosatt i l. härstammande l. försåld från Neapel l. tillvärkad i (l. på ett sätt som förekommer i) Neapel.
Ssgr: NEAPEL-, förr äv. NEAPELS-GRÖNT, n. (neapel-) färg. visst slags grönt färgämne. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 13. —
-GUL. (neapel-) [jfr t. neapelgelb] som har den färg som neapelgult ger. Möller (1807). —
-GULT, n. (neapel- 1780 osv. neapels- 1804—1808) [jfr t. neapolisgelb, neapolitanisches gelb, fr. jaune de Naples] färg. i sht av konstnärer använt gult färgämne som utgör en förening mellan blyoxid o. antimonoxid, basiskt blyantimoniat. VetAH 1780, s. 174. Neapelgult har ganska länge utgjort konstnärens enda pålitliga och följaktligen oumbärligaste gula färg för målning i olja. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 75. Nyblom Akvarellm. 8 (1910). —
-RÖTT, n. (neapel-) färg. rött färgämne som väsentligen består av ren järnoxid. Åstrand (1855). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 13. —
-TAFT. (neapels-) (förr) Neapels Tafft (till handskar). KlädkamRSthm 1619 A, s. 41 b. BoupptSthm 1685, s. 7 b (1678). —

 

Spalt N 257 band 18, 1947

Webbansvarig