Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEAPOLITAN ne1apol1ita4n l. -pωl1-, l. NAPOLITAN nap1olita4n l. -ωl-, m.; best. -en; pl. -er; l. NEAPOLITANARE ne1a-pol1ita3nare2 osv., l. 1010400, l. NAPOLITANARE nap1o-lita3nare osv., l. 010400, m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. NEAPOLITANER, m.; pl. =.
Ordformer
(napoli- 1819. neapoli- 1610 osv. -tan 1795 osv. -tanare 1819 osv. -taner 1610—1828)
Etymologi
[jfr t. neapolitaner, eng. neapolitan; av lat. neapolitanus, adj. till lat. Neapolis, Neapel, av gr. Νεάπολις (eg.: den nya staden)]
manlig invånare i Neapel; i pl. äv. utan avseende på kön. Schroderus Sleid. 192 (1610). (Påven Johannes XXIII) var typen för en lidelsefull, ja liderlig neapolitanare. Grimberg VärldH 6: 434 (1935). —

 

Spalt N 258 band 18, 1947

Webbansvarig