| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NEDFALLA ne3d~fal2a l. (i sht vard.) NERFALLA ne3r~, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) NEDERFALLA ne3der~, v. -er, -föll, -föllo, -fallit, -fallen; se för övr. FALLA. vbalsbst. -ANDE; jfr NED-FALL.
1) förflytta sig i riktning ned i följd av sin tyngd, falla ned; jfr FALLA I 1, NED, adv. 1, 3. G1R 24: 18 (1553). (Svinet) lefwer af nederfallna Ollon. Rudbeck Atl. 2: 388 (1689). Lagerlöf Holg. 1: 153 (1906). — särsk.
a) om nederbörd; numera vanl. ersatt med: falla. Psalt. 133: 3 (Bib. 1541). Regn har nedfallit under nästan hela gårdagen. HforsT 1863, nr 92, s. 1.
c) mer l. mindre oeg., om ljussken, stråle, dager, mörker o. d.; numera vanl. ersatt med: falla. Sommaren är heet och torr, ty Solens Strålar nedherfalla tå rätt på wår tåpp. Palmchron SundhSp. 11 (1642). Det eviga mörkrets nedfallande öfver världen. Vinterg. 1894, s. 208.
d) (numera föga br.) falla i vatten l. sjön, sjunka ned i vatten o. d. Humbla Landcr. 6 (1740). Bælter JesuH 4: 563 (1757).
e) (numera bl. mera tillf.) i uttr. (lik)som nedfallen från himmeln l. skyn l. skyarna, som fallen från skyarna (se FALLA I 1 m μ). Hjärne DagDrabbn. 49 (i handl. fr. 1803). Hallström Händ. 35 (1927).
2) om ngt löst nedhängande (t. ex. dräkt, släp, veck, hår o. d.): hänga ned; jfr FALLA I 3, NED, adv. 1. Almqvist Parj. 14 (1817). Gardinerna nedfalla i tunga festoner och förmörka rummet. Topelius Fält. 4: 304 (1864).
3) i följd av sin tyngd övergå från en ställning till en annan, i ngt avseende sänkt ställning (särsk. från stående l. upprätt till liggande ställning); jfr FALLA II, NED, adv. 5. Skrinet .. borde inrättas med nedfallande sida och utdragslådor. RiksdRevStatsv. 1896, s. 515. Grette gick med kapphättan nedfallen på axlarna. Bååth Grette 226 (1901). — särsk.
a) (†) i p. pf., om rullgardin: nedfälld. (Han) betraktade den nedfallna rullgardinen. Cederborgh UvT 1: 68 (1809).
b) till NED, adv. 5 a. Hennes hufvud nedföll på min skullra. Palmblad Nov. 3: 103 (1817, 1841). — särsk.
α) (numera bl. i vitter stil) om person: kasta sig ned på marken l. golvet o. dyl. l. falla på knä (i sht ss. vördnads- l. ödmjukhetsbetygelse); äv. i uttr. nedfalla på knä l. sina knän resp. i stoftet (inför ngn) l. för ngns fötter l. fot l. (starkt arkaiserande) för ngn till fota, förr äv. på sitt ansikte; se för övr. KNÄ I 1 f α, STOFT, FOT 1 c κ α’, γ’, ANSIKTE II 8 a; jfr FALLA II 7. Kommer lät oss tilbidia och knäfalla, och niderfalla for herranom then oss giort haffuer. Psalt. 95: 6 (öv. 1536). Ibland nedfalla de (dvs. de kinesiska prästerna) tre gångor på sitt ansigte, röka och frambära sitt offer. Osbeck Resa 180 (1751, 1757). Höga Majestät! vi alle / För dina fötter nederfalle. Ps. 1819, 3: 1; jfr Ps. 1937, 3: 1. För dig nederfalla i stoftet de väldiga och de ringa på jorden. Wallin Rel. 4: 186 (1832). Ps. 1937, 209: 1. särsk. (†) med konstruktionsväxling, i uttr. på sina nedfallna knän, under knäböjande. Peringskiöld MonUpl. 204 (1710).
β) (numera knappast br.) i p. pf., om tungspene: nedhängande; jfr 2. Acrel Chir. 85 (1759). Wretlind Läk. 5: 27 (1897).
c) (numera i sht i vitter stil, mera tillf.) till NED, adv. 5 b, om levande varelse: (ofrivilligt) falla omkull, störta (till marken); stupa, falla; stundom liktydigt med: dö; jfr FALLA II 1, 2, 3. Han nedföll död. Prytz G1 B 2 a (1621). På sidstone uptröttnade och nederföllo begge hästarne. Lagerberg Dagb. 109 (1711). En man i sina vackraste år .. ligger här nedfallen. Wallin Rel. 2: 221 (1824, 1827). För ett pistolskott nedföll Erik. Runeberg (SVS) 1: 184 (1831). Almqvist DrJ 108 (1834). — särsk. (†): av sjukdom tvingas intaga sängen, insjukna. OxBr. 3: 169 (1628).
d) till NED, adv. 5 b, om träd l. annat föremål: falla omkull o. d. Nederfallna Runestenar. Schück VittA 1: 146 (i handl. fr. 1631). Dee nederfallne eeker. RP 7: 506 (1639). Nilsson Ur. I. 3: 15 (1843). — särsk.
α) (numera knappast br.) om byggnadsvärk, stängsel o. d.: störta omkull o. därvid krossas l. bli till ruiner l. spillror o. d., rasa; om byggnad äv.: störta in; förr äv. (i sht i p. pf.): förfalla. OPetri Tb. 123 (1526). Clostren niderfalla och godzsin ödeleggias. G1R 4: 230 (1527). En merendels bofällig och nedfallen Prästgård. VDAkt. 1749, nr 51. När .. (Jerikos) murar nedföllo genom basuna liud. Bælter JesuH 5: 677 (1759). Grottor med nerfallna hvalfbågar. Lundgren MålAnt. 1: 20 (1870).
β) (†) bildl., om en människas kropp: nedbrytas, upplösas. Mänskliga skapnader, som nedfallit til stoft. Lybecker Young 181 (1795). Detta aftagande, nedfallande, tillintetblifvande, som är allt lefvandes lott på jorden. Wallin 2Pred. 3: 236 (1830).
4) (†) om ngt upphöjt l. svällande l. om vätska o. d.: sjunka l. falla ihop resp. sänka sig, falla; jfr FALLA III 1, 2, NED, adv. 6. Brask Pufendorf Hist. 190 (1680). Den updrifna blåsan nedföll samt torkades och läktes. VetAH 1813, s. 83. Bergman VSmSkr. 149 (1825).
5) (numera bl. tillf.) om vattendrag: rinna ned; jfr FALLA IV, NED, adv. 1, 2. Palmblad Nov. 3: 82 (1817, 1841). MeddLantbrStyr. 1927, 5: 67. — särsk. (†) om flod: utfalla (i havet). Floden Tagus, som nedfaller i hafvet. Humbla Landcr. 360 (1740).
6) (numera föga br.) om yta, terräng, trakt o. d.: sänka sig ned, slutta, luta, stupa; jfr FALLA V, NED, adv. 1. Palmblad LbGeogr. 42 (1835). NF 16: 970 (1892).
7) (numera bl. tillf.) om person: kasta sig l. störta l. rycka ned; särsk. i fråga om fientligt anfall; jfr FALLA VII 1, 2, NED, adv. 1, 2. Aff .. Bärget (Tabor) haffuer .. Barac .. nidhfallet medh tijo tusend Krijgzmän emoot Sisseram. Phrygius HimLif. 12 (1615). De nerfallne rotarne .. (kunna) rycka tillbaka. Ling Regl. 48 (1836).
8) (†) i uttr. nedfalla i sömn l. i en svimning, falla i sömn resp. svimma; jfr FALLA X 2 e, NED, adv. 3, 12. Münchenberg Scriver Får. 240 (1725: i en svimning). I sömn han nedföll. Almqvist Amor. 297 (1822, 1839).
9) (†) bildl.: sjunka (i pris, värde o. d.), minskas (i antal, kvantitet o. d.), falla; jfr FALLA III 4, 5, NED, adv. 8 b. AOxenstierna 1: 493 (1633). Att Jukkasjerfvi sockens Lappska befolkning .. år 1805 .. var nedfallen till 674. Læstadius 2Journ. 451 (1833). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 77 (1857).
10) (numera bl. mera tillf.) bildl., i uttr. nedfalla i l. till ngt, för att beteckna att ngn i sitt handlande resp. ngn l. ngt med avs. på sitt allmänna tillstånd l. sin beskaffenhet sjunker ned på ett lägre plan l. till en lägre nivå l. försämras; sjunka ned till ngt; äv.: förfalla till ngt; jfr NED, adv. 8 c. Agardh Bot. 1: 78 (1830). Redan .. (år 1781) var Studentexamen .. nedfallen till en snart sagdt tom formalitet. BL 6: 199 (1840). Så snart Leopold inlåter sig i filosofemer öfver föremål, som fordra en högre uppfattning än det hvardagliga prosaiska förståndets, nedfaller han i ett på bredden gående .. resonnerande hit och dit. BEMalmström 3: 333 (c. 1860). Nyblæus Forskn. III. 2: 124 (1888).
11) (†) i uttr. låta ngt nedfalla, upphöra med användningen l. tillämpningen av ngt, sluta upp med ngt; jfr NED, adv. 10. Jomswikingarna (svarade), at the intet wille låta nederfalla then sedwanan och goda påminnelsen, som Konungen sielf tå påbegynt hade. Peringskiöld Hkr. 1: 246 (1697).
Spalt N 301 band 18, 1947