| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
1) bestrida l. förneka (ngt) o. d.; numera företrädesvis (i sht i filosofisk o. teologisk framställning) med avs. på lärosats, lära, lärosystem o. d.: frånkänna (ngt) sanning l. värde, ställa sig avvisande mot (ngt); äv. med avs. på värde o. d.: förkasta, avvisa; äv. abs.: uttala sig negativt l. avvisande. SKN 1845, s. 262. Man må kritisera, häckla, negera efter lust och förmåga. Norström Masskult. 201 (1910). Vill man .. hålla fast vid det onda såsom ett verkligt ont och ändå härleda allt det som sker från Guds vilja, leder detta ofrånkomligt till ett negerande av Gud såsom kärleken. Aulén AllmTron 163 (1923). Den kristnes praktiska livsinställning (kan) icke betyda något sterilt negerande av det, som är givet i Guds skapelse. FestskrAulén 146 (1939). — särsk. (†)
a) med att-sats; anträffat bl. med pleonastisk negation i att-satsen o. liktydigt med: neka till (att ngt förhåller sig så l. så). (Nils Brask) Negerede, Att han .. dett aldrigh hade giordt. RARP 1: 181 (1632).
b) konstruerat med ack. med inf. Episcopus Scarensis .. negeradhe H. K. M:tt dhen macthen (dvs. att bortgiva förläningar) absolute haffua. HSH 22: 161 (1650).
2) filos. o. språkv. frånkänna (en bestämning, ett predikat o. d.) användbarhet (om ngn l. ngt); ge (ngt) en nekande innebörd, förse (omdöme l. sats l. ord l. uttryck o. d.) med en beståndsdel varigm det får en innebörd kontradiktoriskt (språkv. äv. konträrt) motsatt den som det skulle ha därförutan. Klockhoff ESkr. 381 (1865). Då vi .. om Gud negera bestämningarne rum, tid, kroppslighet o. s. v., så utsäga vi just dermed, att han ej är något relativt och ofullkomligt väsende. Bygdén Boström 297 (1874). Upphäfves satsens nekande betydelse genom dubbel negering, måste (osv.). Gullberg o. Edström FrSkolgr. 191 (1898). Negerar man (vid kontradiktorisk motsats) det ena (predikatet), har man således ponerat det andra. Larsson Log. 31 (1914). I grek(iskan) .. har möjligheten att med privativprefix negera de egentliga participen tidigt kommit ur bruk. Rosell Prefix. 1: 11 (1942).
3) med saksubj. (jfr 4).
a) log. o. filos. innebära ett förnekande av (ngt); vara såtillvida motsatt (ngt annat) att det icke är detta. Snellman ElCurs 2: 16 (1840). Att tillvarat sjelft åtskiljer sig i en flerhet af tillvarande, hvilka ömsesidigt negera hvarandra, förhålla sig såsom Något och Annat. Borelius Metaf. 18 (1883).
b) språkv. i p. pr.: nekande; som innehåller l. utgör en negation. Negerande sats, uttryck, ord. Kock SpråkFörändr. 71 (1896). I förbindelse med subst. brukas stundom (ordet) icke .. ss. ett kontradiktoriskt negerande prefix, t. ex. icke-fackman. SvUppslB 19: 912 (1934).
4) (föga br.) upphäva l. omintetgöra l. motvärka l. neutralisera (ngt); äv. med sakligt subj. Klockhoff ESkr. 357 (1865). Det för oss alldeles ofattbara Nirvana, som inträder då viljan till liv fullständigt negeras. NoK 9: 112 (1922). Det rent ödesbundna i (det ekonomiska) utvecklingsförloppet måste negeras genom handling. NordT 1931, s. 534.
5) (†) neka l. (för)vägra (ngn ngt). (Kurfursten Georg Wilhelm av Brandenburg) negerade oss tilförsel och genomtogh genom sin Ducatum Prussiæ. RP 1: 232 (1629).
Spalt N 440 band 18, 1947