Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEKROTISERA nek1rotise4ra l. ne1k-, l. -rå- l. -rω-, l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. nekrotisieren, ävensom eng. necrotize; bildat till NEKROTISK (jfr HYPNOTISK : HYPNOTISERA m. fl.); med avs. på bet. jfr äv. fr. nécroser]
med.
1) tr., med avs. på vävnad (l. annan organisk substans): åstadkomma nekros i l. av (ngt); i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: nekrotisk. Lindström Embol. 8 (1856). Det nekrotiska, eller nekrotiserade, partiet (av vävnaden). NF 11: 963 (1887). Kokkerna nekrotisera .. väfnaden. Sundberg Mikroorg. 393 (1897).
2) [jfr motsv. anv. i eng.] intr., om vävnad o. d.: dö bort, bli nekrotisk; äv. i p. pr. i adjektivisk anv.: nekrotisk, äv. i utvidgad anv., om sår o. d.: vars väggar, skorpa o. d. dö bort. Det nekrotiserande såret. Odenius 2Celsus 320 (1906). LbKir. 1: 543 (1920). —

 

Spalt N 473 band 18, 1947

Webbansvarig