Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEURIT nävri4t osv., sbst.2, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. nevr-)
Etymologi
[jfr t. neurit, ävensom eng. neurit(e), fr. neurite; bildat till gr. νεῦρον (se NEURON); med avs. på bildningen jfr DENDRIT (i bet. 2)]
anat. utskott från cellkroppen i en nervcell som leder retningar från cellkroppen utåt, nervutskott; jfr DENDRIT 2. Wretlind Läk. 9—10: 24 (1901). —

 

Spalt N 514 band 18, 1947

Webbansvarig