| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NIRVANA nirva3na2 l. 040, n. (Levertin Konfl. 6 (1885) osv.), stundom r. (Levertin Diktare 11 (1898), Tenow Solidar 2: 147 (1906)); best. -t, ss. r. -n.
1) inom buddismen beteckning för det tillstånd då själavandringen upphör o. personligheten utplånas; befrielse från alla lidelser o. begär; fullständig oberördhet; ostörd frid. Lysander Faust 170 (1875). ”Nirvana”, som än tänkes såsom ett öfver tillvarons nivå liggande lif, än såsom ett lifvets fullständiga utslocknande. Fehr Und. 4 (1894). (Buddhas) åstundan var nu att ernå friden, nirvana, ”utslocknandet”, där åtråns och förblindelsens eld är släckt. Söderblom ÖversRelH 100 (1912). Forell Ceylon 31 (1929).
2) i bildl. anv. av 1: känslolöshet; ostörd vila, sömn, dvala. Hvad tänker du på? .. Jag tänker inte. Jag försjunker i ett slags nirvâna, en känslolöshetens njutning. Benedictsson Ber. 92 (1885). (Den indiske prinsen) ville ha en whisky innan han gick in i sitt nirvana (dvs. gick till sängs). Engström Kryss 98 (1912).
-RELIGION. (tillf.) Den indiska oändlighets- eller enhets- eller nirvanareligionen. Söderblom ÖversRelH 1 (1912). —
-STÄMNING.
Spalt N 563 band 18, 1947