Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NITRUM, n.; äv. NITER, r. l. m.; best. -n (CAEhrensvärd Brev 2: 83 (1795)).
Ordformer
(niter 1697 (: Niter-Salt)—1815. nitrum 1578—1891)
Etymologi
[jfr eng. nitrum, nitre, fr. nitre; av lat. nitrum, av gr. νίτρον, natrium, soda; av fornegyptiskt ntr(j). — Jfr DENITRERA]
(†) salpeter. Tu må twetta barnet j Hånigz watn, ther som Nitrum är blandat vthi. BOlavi 174 a (1578). WoJ (1891).
Ssg (†): NITER-SALT. Roberg Beynon 200 (1697).

 

Spalt N 575 band 18, 1947

Webbansvarig