Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOA nω3a2 l. nω4a, oböjl. predikativt adj. o. sbst.2 n.
Etymologi
[av polynesiskt urspr. o. eg. betecknande: (sak) som man utan risk kan använda]
språkv. om namn l. ord: som användes i st. för ett namn osv. som på grund av övertro ansetts farligt l. skadligt att nämna (”tabu”); ss. sbst.: noanamn, noaord. Söderblom ÖversRelH 166 (1912). Östergren (1933). jfr JSahlgren i NoB 1915, s. 132.
Ssgr (språkv.): NOA-NAMN. namn l. benämning som ersatt ett namn l. en benämning som ansetts farlig(t) att nämna. NoB 1915, s. 135. Då, såsom fallet var på Gotland förr, säljägarna själva sade fisk om säl, var detta ett noa-namn: det var farligt att kalla honom säl, då fick man ingenting. 2SvKulturb. 1—2: 278 (1934). —
-ORD. jfr -namn. Gullfot och Den grå .. äro typiska noa-ord (för varg). NoB 1915, s. 133. Hellquist EtymOrdb. 1154 (1922).

 

Spalt N 596 band 18, 1947

Webbansvarig