| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOBILISERA nob1ilise4ra l. nωb1– l. nω1– l. nå1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (i fackligt spr.) upphöja (ngn) i adligt stånd, adla (ngn). Sundén (1887). När .. (Arvid Henriksson) efter freden år 1650 blef nobiliserad kallade han sig Tandefelt. Ramsay Skugg. 96 (1917). KyrkohÅ 1939, s. 175. — särsk. (föga br.) i oeg. o. utvidgad anv.: ge (ett namn) klang av adelsnamn. Enligt tidens (dvs. 1700-talets) sed nobiliserade (sönerna) fädernenamnet (Wallberg) och kallade sig Wallenberg. OoB 1930, s. 142.
2) (mindre br.) bildl.: adla (se d. o. 3); förädla. Det nobiliserande inflytandet af ett allmänt skönhetsintresse. PedT 1899, s. 193. SvD(B) 1946, nr 89, s. 11.
Spalt N 599 band 18, 1947