| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOMINALISM nom1inalis4m l. nωm1– l. nå1– l. nω1-, l. 0104, r. (l. m.); best. -en.
1) filos. (från antiken o. medeltiden härstammande) åskådning enligt vilken allmänbegreppen äro blotta namn l. abstraktioner som sakna självständig existens; jfr KONCEPTUALISM, REALISM. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 301 (1835). Borelius Metaf. 2 (1883). Grimberg VärldH 7: 277 (1936).
2) jur. (i rättsregler fastställd) lära enligt vilken en pänningskuld kan betalas med den ursprungliga skuldsummans nominella belopp; motsatt: valorism. Minnesskr1734Lag 2: 695 (1934). 3NF 21: 512 (1935). —
Spalt N 638 band 18, 1947