Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOPPRA nop3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. dial. noppra (Herweghr Ordb. (c. 1770)), småplocka, göra ngt sakta; avledn. av NOPPA, v.2]
1) (utom i a, b numera bl. tillf.) = NOPPA, v.2 1. Dalin (1853). särsk. (fullt br.)
a) om fågel: = NOPPA, v.2 1 a; äv.: plocka bort (ngt) med näbben. Sahlstedt (1773; refl.). En gulsparf sitter / och nopprar som i tankar från bröstet dun. Risberg Dikt. 5 (1893). I salen, där papegojan förtretad nopprade sina fjädrar. Engelke Välgör. 48 (1908).
b) i uttr. noppra på ngt, äv. på sig, plocka l. noppa på ngt (resp. på sig); jfr NOPPA, v.2 1 c. EngSvOrdb. 359 (1874). Agrell Tolstoj Kar. 2: 98 (1925: på sig).
2) [utvecklat ur 1; med avs. på bet. jfr östsv. dial. noppla, fingra, plocka sig, snatta] (i vissa trakter, vard.) stjäla l. taga (ngt), ”norpa” (ngt). Alving DamKlubb. 100 (1931).
3) (†) = NOPPA, v.2 2. Dalin (1853).
Särsk. förb.: NOPPRA AV10 4. (mera tillf.) till 1 (a): gm nopprande plocka bort (ngt). Dalin (1850; under afnoppra). FoFl. 1934, s. 239. jfr avnoppra. —
NOPPRA SÖNDER10 40. (tillf.) till 1 (a); särsk. om fågel: plocka l. hacka sönder (ngt) med näbben. FoFl. 1934, s. 238.

 

Spalt N 653 band 18, 1947

Webbansvarig