| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
1) (†) belägen i norr, nordlig, norra, nord-. Thet Nordiske Engeland. Brask Pufendorf Hist. 113 (1680). Nordiska America. Hiärne 2Anl. 232 (1706). Vesterbottens IV Städer (äro) Belägne längst up i Nordiske delen af Riket. Hülphers Norrl. V. 2: 1 (1797).
2) som tillhör l. härrör från l. försiggår inom l. är karakteristisk för den nordliga delen av ett område, särsk. den nordliga delen av det norra halvklotet l. av Europa; ofta om klimat, växt- l. djurart o. d.; stundom svårt att skilja från 3. En äkta nordisk vinter; jfr 3. Stora nordiska kriget, fört 1700—1721 i norra o. östra Europa; jfr 3. 2Saml. 22: 104 (1679; i bild). Vårt Nordiska climat. PH 11: 412 (1778). Redan inom nordliga gränsen af Upland begynner vegeta~ tionen antaga ett mera nordiskt skick. VetAH 1818, s. 122. En natur med djerfvare skaplynne, af mer nordisk karakter (än trakten kring Hammarforsen), .. skulle vi på få ställen finna i det nordliga Sverige. Englund Ged. 7 (1853). Nordiska (växt-)arter äro sådana, som tillfredsställas af de temperaturer, hvilka den kallare delen af den kalltempererade zonen erbjuder. Andersson o. Birger 12 (1912). — jfr HÖG-NORDISK. — särsk. antropol. i uttr. den nordiska rasen, i norra Europa (särsk. Skandinavien, Danmark, Holland och Storbritannien) hemmahörande storvuxen, blond, dolikocefal människoras (vilken tillskrivits framstående andliga egenskaper). Ymer 1915, s. 338. Därs. 1932, s. 331.
3) som tillhör l. härrör från l. har avseende på l. är karakteristisk för osv. de skandinaviska länderna (med Finland o. Island) l. deras befolkning l. deras kulturförhållanden m. m.; skandinavisk; nordgermansk. De nordiska länderna, folken. En nordisk man, kvinna. Nordiska folkvisor. Det nordiska samarbetet. Nordiska museet (i Stockholm). (Prästerskapet hoppades att drottning Kristina ville) såsom thet rätta Nordeske Leijonnet medh snällheet och försichtigheet regera. RARP 4: 368 (1650) [jfr LEJON 1 a γ]. Skulle desse tree nordiske rijken komma under een crono, då blefwe den för all wärlden formidabell. HTSkån. 1: 239 (1659). Kungen log och sade: ”Helt dristigt är ditt tal, / dock, orden äro fria i nordisk kungasal.” Tegnér (WB) 5: 123 (1820). Vid stats- och utrikesministrarnas möte i Köpenhamn i september 1939 deklarerades högtidligt den nordiska gemenskapen. Sundberg NordFråg. 29 (1941). — jfr FORN-, GAMMAL-, INTER-, NY-NORDISK. — särsk.
a) (†) i uttr. de nordiska, nordborna. At alla Gräker och Latiner tala så myckit om de Nordiska i sina Skalder. Rudbeck Atl. 1: 299 (1679). Dalin Hist. 1: 279 (1747).
b) om de germanska språk som talas i norden l. om ord o. d. som tillhör (ngt av) dessa. Nordiska språk; äv. ss. beteckning för ett akademiskt läroämne. Studera nordiska språk. Vara professor, docent i nordiska språk. Murberg FörslSAOB (1793). De nordiska språken. SvLitTidn. 1820, sp. 277. Den nordgermanska eller nordiska (”skandinaviska”) grenen (av den germanska språkfamiljen). Noreen VS 1: 72 (1903). Framställningen .. ger kanske den bästa sammanfattning av Lukas-evangeliets problematik, som vi överhuvudtaget äga — icke bara på nordiskt språk. SvTeolKv. 1936, s. 76. — jfr SAM-, UR-, VÄST-, ÖST-NORDISK.
NORDISKHET, r. l. f. särsk. till 3: förhållande(t) att vara nordisk l. att älska l. att i konst l. litteratur behandla norden (ofta det forntida norden) l. dess kultur, språk o. d.; nordiskt väsen; känsla för de nordiska folkens samhörighet. Hammarsköld SvVitt. 2: 232 (1819). Jag ville varna för en alltför uteslutande nordiskhet i både skalde- och konstlära. Geijer I. 2: 292 (1845). All sann konst måste i viss mening vara naiv, och en med öfverläggning och möda eftersträfvad nordiskhet kan lätt blifva oskön. 2SAH 43: 7 (1867). Holmberg Tidsstr. 99 (1918).
Spalt N 671 band 18, 1947