Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUTATION nut1aʃω4n l. nɯ1-, l. -atʃ-, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. nutation; av lat. nutatio (gen. -ōnis), till nutare (se NUTERA)]
(i fackspr.) svängning; böjning; lutning; särsk.
a) astr. om jordaxelns av månens attraktion beroende periodiska oscillerande rörelse i förh. till ett medelläge; äv. om liknande rörelser hos andra himlakroppars axlar l. deras banors axlar. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 32. Lindhagen Astr. 398 (1860; i fråga om månbanans axel). Bergstrand Astr. 253 (1925).
b) bot. i fråga om växtdel: krökning l. svängning kring ett jämviktsläge, beroende på olikstor tillväxt i olika lager l. partier. Lundström Warming 52 (1882). 2NF 24: 207 (1916). jfr: Nutation .. växternas lutning emot solen. Dalin (1871).
c) skjutk. om viss ändring i vinkeln mellan projektilaxel o. bantangent, som beror på en speciell rörelse hos projektilaxeln. Holmberg Artill. 1: 29 (1881).
Ssgr: (c) NUTATIONS-BÅGE. (numera föga br.) skjutk. av nutation åstadkommen båge i den bana en projektilaxel beskriver. Holmberg Artill. 1: 33 (1881). —
(a) -CIRKEL. (förr) astr. cirkel som man antog beskrivas av den sanna himmelspolen omkring medelpolen gm invärkan av nutationen. Melanderhjelm Astr. 2: 426 (1795). —
(a) -ELLIPS. astr. ellips som på grund av nutationen beskrives av den sanna himmelspolen omkring medelpolen. Lindhagen Astr. 367 (1860). —
(a) -FENOMEN. astr. jfr fenomen I 1. VetAH 1804, s. 134. —
(a) -KONSTANT(EN). astr. om nutationsellipsens halva storaxel. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 37. —
-RÖRELSE. särsk. bot. till b. BotN 1878, s. 24. Lundström Warming 167 (1882).

 

Spalt N 791 band 18, 1947

Webbansvarig