Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUTRITIV nut1riti4v l. nɯ1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -if)
Etymologi
[jfr t. nutritiv, eng. nutritive, fr. nutritif; ytterst till lat. nutrire (se NUTRIERA)]
(i fackspr.) som har avseende på näring; som ger l. förser med näring; närande; närings-. Pfeiffer (1837). (Rågens) nutritifva förmåga. NNordenskiöld (1842) hos Berzelius Brev 11: 250. 3NF (1931).

 

Spalt N 795 band 18, 1947

Webbansvarig