| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NUVA nɯ3va2, f.; best. -an; pl. -or.
(i vitter stil) skogsrå, skogssnuva. Johansson Varseln. 62 (1915). Den stora skogens nuva. Mörne (o. Kihlman) FinDikt 68 (1933). Arnér Knekt 36 (1945). — jfr SKOGS-NUVA.
Spalt N 796 band 18, 1947