Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUVIG nɯ3vig2, förr äv. NUVUT, adj.
Ordformer
(-ig 1914. -ut c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. (Hälsingl.) nuvug, kullig (se NUBB)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om boskap: hornlös, kullig; äv. bildl., om kyrka: tornlös. Somlige (kreatur) hafva inga (horn), utan äro Nufvuta; .. så väl Oxar som Kor. Broman Glys. 3: 176 (c. 1730). Delsbo nufviga kyrka och stolta klockstapel. Söderblom Herdabr. 78 (1914).

 

Spalt N 796 band 18, 1947

Webbansvarig