Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYCKE nyk3e2, sbst.2, l. NYCK nyk4, sbst.2, n., best. -et.
Ordformer
(nyck 1763. nycke 1741—1763)
Etymologi
[sv. dial. nycke; till samma stam som föreligger i NYCKA, sbst.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) koll.: nock (på rya l. ”kavring”). Sylwan Ryor 73 (i handl. fr. 1741; fr. Smål.). BoupptVäxjö 1763.

 

Spalt N 848 band 18, 1947

Webbansvarig