Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYTTJA, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sannol. ombildn. av fsv. nytian, njutning, åtnjutande, nyttjande, bruk, vbalsbst. till nytia (se NYTTJA, v.). — Jfr NYTTA, sbst., NYTTJAN (se NYTTJA, v. avledn.)]
(†)
1) rätt att åtnjuta avkastningen av ngt, nyttjanderätt. En tijd är nyttia’n (dvs. av Guds gåvor) vår. TRudeen Vitt. 315 (1700).
2) gagn, nytta. Spar .. thet tig gud haffuer förlänt / Och then christelig tig til nijttio vänt. JErici (1588) i 2Saml. 4: 177. TLiebman (1687) hos Cavallin Herdam. 5: 8.
3) konkret, om avkastningen av boskapsskötsel; särsk.: mjölk; jfr NYTTA, sbst. 1 i slutet. Jth[em] kunne (den för trolldom anklagade) taga nyttian ifrån booskapen. ÄARäfst 112 (1596). jfr: (De) bruka signelse för .. boskapsnyttja. SkrUplKRefH 5: 384 (1596).
4) konkret: nyttighet (se d. o. 4). Doctor Eric: Jag lembnar bergzbruken och annan nyttia i sitt värde. RARP 10: 193 (1668).
Ssgr, se under nyttja, v.

 

Spalt N 909 band 18, 1947

Webbansvarig